Dead girls don´t say no

Jag får inte övertänka saker då ställer jag bara till det för mig.

Imorse gick jag och tänkte på alla små djur folk har på sina huvor och att jag aldrig skulle kunna ha det. Jag kände också att det är fel att ”odla” djur för t ex pälsindustrin, då började det snurra till sig ordentligt. Då är det ju heller inte rätt att odla dem för att ha ihjäl dem och äta dem….eller mjölka dem…faaaaaaaaaaaaan. Då tvingade jag mig själv att sluta tänka och började sjunga mojave3-låtar istället. Hade jag hållit på i 5 min till så hade jag hamnat i samma träsk som för några år sen, det fruktade veganträsket. Fatta hur jobbigt det hade vart…

Jag var vegetarian* från det jag var 14 till jag var 25 då jag fick ett sådant köttsug att jag ställde till med kadaverfest hemma på gården och alla kom med högar av kött i olika former och vi hade en mysig grillkväll.
Men inte en enda gång under de 11 åren jag var vegetarian sa jag att det var för jag tyckte synd om djuren, jag svarade alltid bara att jag inte gillade smaken av kött.
Jag kanske var för konflikträdd att erkänna att jag helt enkelt tyckte det var fruktansvärt att äta kött, jag var väl rädd för att ses som en obekväm tjej. Fast jag ansågs nog vara det av mina vänner ändå, iaf om man ska tro Sami som en gång när vi satt och diskuterade något på Java, ställde sig upp och skrek ”håll käften din rabiata jävla veganflata” och stormade ut därifrån.

Dagens läxa: Do NOT overthink stuff.

*jag har under de åren som jag varit vego ibland haft perioder då jag äter fisk och andra perioder då jag är vegan.


Dagens låt kommer från Mojave 3:s excuses for trave som kan vara en utav världens bästa skivor (som alla andra jag har hemma) iaf Dagens låt: Prayer for the paranoid

texten måste vara med:

I'll send you a letter

From the front line

Please send applause

And some good advice

You were born with a compass

A map on your table

Tell me how did you find out

Your bearings were wrong

Just pray for us

Pray for sunshine

These days are cold

And I'm missing you

The city is no place to loose

Ah but I never thought

I could choose

It was plain from the start

Plain from the star

tI was playing for time

I need laughterAnd love

Some special drug

I need cigarettes

There's killers behind us

Devils ahead

Send protection

I will drown in this city

I will drown in this trench

Boilt for us

And the only thing left

Yeah the only thing left

Is the running

And these clouds keep on rolling

And I, I don't know why

Take this guitar out of my hands

I surrender

This town don't need drunkcards

Or singers of bad poetry

They need dancing and drugs and laughter

And we don't have them

Just pray for us

Pray for sunshine

These days are cold

And I'm missing you

This letter

Was meant for your eyes

Destroy it and then

Just go hide

You're the only thing left

That makes any sense

Please don't blow it

//J

Tragisk men magisk

Satt som vanligt och dagdrömde på spårvagnen och såg ut över en regnig Vasaplats.
När jag plötsligt såg honom, Mr Littvet.
Han såg så ensam och tragisk ut där han gick med händerna nerstoppade i fickorna på sin midjekorta jacka.
Med ens så for tankarna tillbaka fem år i tiden.
En tid fylld av sköna minnen. Littvettiden var en av de bästa i mitt liv.
Jag trivdes verkligen med att utöva min främsta hobby att läsa och analysera böcker dagarna i ända. Pluggade även ihop med en av mina bästa vänner Fröken Förlagsdirektör (varför flyttar alla mina tjejkompisar till Malmö?) och livet var allmänt på topp.
Så på uppropet till b-kursen var han där, Mr Littvet, i egen hög person.
Han var så vacker i sin magerhet och i sin alldeles för långa lugg.
Fröken Förlagsdirektör kunde inte alls förstå vad jag såg i honom men hon satt heller inte och diskuterade Älskaren över alldeles för många koppar kaffe. Inte heller såg hon den underbara glansen i hans ögon när han, ivrigt, läste sitt favoritstycke ur Tåbb med manifestet, som fortfarande är min favoritbok.
Vi förstod verkligen varandra, fastän vi inte alltid var överrens.
Varje gång jag skulle ha fest, vilket var ganska ofta på den här tiden, bjöd jag honom. Och varje gång kom han inte. Jag tror att vi båda innerst inne var rädda för vad som skulle kunna hända. Att vi antagligen skulle dra ner varandra. Så det hände aldrig något, i alla fall inte mellan oss.

För ungefär ett år sedan träffades vi igen. Han stod längst in i baren lika vacker som vanligt men glansen i hans ögon hade falnat en smula, och luggen var ännu längre. Vi pratade om gamla tider över ett glas rödvin, vad annars? Och till slut kunde jag inte hålla mig längre. Jag var bara tvungen att fråga varför han aldrig kom på festerna. Han svarade med blicken sänkt i glaset: hade du bjudit mig hade jag kommit…
Efter ett par glas till skildes våra vägar återigen åt och jag har inte sett honom sen dess.
Förrän ikväll där han gick gatan fram och såg ensam och tragisk ut. Han såg inte längre ut som den vackre man som en gång i tiden talade med passion i rösten om livet och om vikten att alltid vara konsten trogen. Jag var den som svek först. Lämnade mina gamla ideal och blev kapitalist, aka säljare.
Jag skäms verkligen vid tanken på att jag blev lättad över att bara se honom genom ett smutsigt spårvagnsfönster. Hade inte klarat av att stå öga mot öga med honom. Inga ord i världen kommer någonsin att förmedla de känslor jag kände. Tårarna brände bakom ögonlocken.
Han verkar ha funnit sin väg i livet och med sig på vägen har han sina bästa vänner; drogerna. //S

Saknar pappa

Ibland så saknar jag min pappa väldigt mycket. Egentligen är det väl en, händig, man i allmänhet som jag saknar. Fick punktering på cykeln igår och såklart var det bakdäcket. Det ger jag mig aldrig på igen. Fick punktering på det även förra våren, det är nämligen gruset som är roten till allt ont, det är mycket vassare än allt annat, inklusive glas (oj, vad man lär sig mycket på tjuvlyssning) och efter ett konsulterande samtal hem till pappa, där han hävdade att det där klarar väl du, så var det bara att hugga i.
Framdäcket var inga som helst problem. Det tyckte jag inte först om bakdäcket heller. Allt var frid och fröjd till dess att jag skulle provcykla. Aj, skrek jag högt samtidigt som jag ramlade över styr (et). Det gick helt enkelt inte att trampa, fröken hade lyckas sätta bromsen och växlarna på fel ställe, enligt cykellagningskillen.
-Jag borde alltså lämnat in den lite tidigare, sa jag klarsynt.
-Ja, man ska inte ge sig på saker man inte behärskar, vill du ha en kola?, sa cykellagningskillen.
Med de orden ekande i mitt huvud så gick jag raka vägen till Cykel city med den tron att det skulle vara praktiskt med en cykelaffär i huset. Men icke. Snorvalpen bakom disken förklarade för mig att de minsann inte hade tid med punkteringar men att cykelaffären 200 meter upp på gatan säkert hade det. Glömde att fråga om han hade haft tid att sälja mig en cykel...
Så idag gick jag till de snälla cykelkillarna istället och där fixade de min punktering på en kvart, det kallar jag service.
Nu har jag ett nytt fint, punkteringsfritt, däck och jag hoppas att de sopar bort det livsfarliga gruset snart. //S

Dagens låt:

Vad pojkar vill ha - Rymdimperiet.

En underbar morgon i Göteborg

Gick till jobbet idag med och ungefär halvvägs blev det dags att ta av mössan. Det är ett av de mest säkra vårtecknen att fröken Stein tar av sig mössan. Tycker om mina mössor. Det är så lätt att vara snygg i håret med mössa…det konstiga är att det alltid är norrlänningarna som tar på mössan först och av sig den sist. Kan det bero på att vi vet hur det är att frysa överjävligt och därför tar det säkra före det osäkra??? Inte vet jag.
Anledningen till varför det blev promenad denna härliga morgon (sociolektiskt helt galet att jag skriver denna, det är en företeelse som inte ligger naturligt för andra grupper än västsvenskarna, alltså gör jag mig till..) var att pumpningen av cykeln inte gick riktigt som den skulle igår. Fick punktering på vägen hem och fick springa för att hinna till spinningen.
Sebastian på radion.
Sorterade mina skivor igår. Det var på tiden. Har i princip haft samma fem i musikanläggningen, som min granne så käckt utryckte det när jag fick en klagolapp kl 12,00 en fredag, sen jag flyttade in, har helt enkelt inte orkat klättra på väggen för att leta efter en skiva jag ändå inte kommer att hitta. Men egentligen var det inte pga att oordningen som jag började sortera. Du och jag döden har varit puts väck de senaste månaderna så det blev helt enkelt dags att en gång för alla leta reda på den. Kom in i lyssna-på-en-låt-från-varje-skiva-och sjunga-allsång-tillståndet ganska snabbt. Först sjöng jag Sweatbead ackompanjerad av Marit och sen av fireside, det var lättare med Marit…, minns inte riktigt alla de andra låtarna var liksom i trans.
Blev så uppslukad av mitt sorterande och lyssnande att jag inte hann packa. Just det, ska ju ut och resa idag. Ska vara kattvakt åt brosan över helgen och jag kom just på att den lille rackaren kommer att plocka med sig sin dator, inget bloggande över helgen alltså. Någon som har en laptop att sälja, idag??? Får passa på att skriva av mig idag och imorron på dagen.
Skön dag på jobbet. Vi är bara fyra i teamet och det blir p3 både idag och imorron utan några sura miner, en sån sak kan verkligen göra min dag. //

Dagens låt:

Kärlekens tunga- Eldkvarn, fastän visst är den bättre med Paus???

Innerst inne är alla gubbrockare...

En helt ovanlig tisdag

Är trött idag.
Kom i säng i tid för en gångs skull och tänkte läsa mig trött. Det jag inte lärt mig på mina år i bokbranschen är att det är omöjligt att läsa mig trött. Efter två timmar var jag fortfarande lika pigg och deckaren fortfarande lika intetsägande.
Fick äntligen min diagnos igår. Det var en befrielse men samtidigt väldigt frustrerande. Det finns inget botemedel mot min sjukdom IBS (härligt med förkortningar), ännu. Så länge som det går 10 kvinnor på varje man med sjukdomen så kommer det antagligen att dröja innan det ens kommer lindrande medicin. Känns inte så roligt att veta att jag kommer att få leva med symtomen resten av livet. Ändå är jag glad över att det inte är värre, har ju ändå ett ganska normalt liv...
Var på informationsmöte i bostadsrättsföreningen igår (nej, jag ska inte sitta med i styrelsen den här gången. Jag tyckte att det var mycket med ett möte i månaden men här är det två) det var trevligt, inte bara bullarna. Småpratade med tanter i 60-årsåldern om vilken uppgång de bodde i och hur länge de bott på berget. Förutom att jag nu vet var jag ska ställa cykeln så lärde jag mig att man inte säger Nilssonsberg ooonej, Berget heter det på fackspråk. Måste väl anamma det, vill ju inte bli utanför tantgemenskapen.
Kom också till insikt hur mycket jag tycker om bryska kvinnor i 70-årsåldern. Sådana som hela sitt liv kämpat i motvind gentemot männen och stått på barrikaderna och hållit fanan högt. Ordföranden i föreningen var en sådan kvinna. Hon talade med överklasskånska och drog ordvitsar som hon inte var medveten om själv. Släppte inte för en sekund in de andra, förutom förvaltaren men då var hon duktig på att avbryta, utan hon körde helt och slätt sin egen monolog. Jag hoppas verkligen kunna åldras med sådan integritet och stabilitet…//S

Jag kommer aldrig bli poet för jag förstår inte poeten

Jag startade en diskussion med sambon igår kväll, mitt i mellan boken och sexet.
Jag frågade honom om han skulle definiera buddism som religion, han svarade självklart och Stein håller tydligen med. Jag var tveksam. Buddismen saknar väl egentligen alla element som ”religion” bör innehålla? Hans argument var att den har ju fortfarande tron och ett utav Steins argument var att religion är även tron på det övernaturliga och att det finns speciella ceremonier och det finns det ju i buddismen. Men går inte buddismen ut på ifrågasättandet, undersökandet av lärans verkliga sanning och ceremonierna är väl mer baserade i det egna intellektet och medvetandet.
Det är svårt att definiera religion iofs, man kan ju tycka att alla livsfilosofier är en religion mer eller mindre, inklusive ateism. Jaja. Whatever. Redan trött på det.

En annan sak som jag gått runt och stört mig på lite grann och som fått mig att ifrågasätta mig själv är att kärestan hävdar att jag är flummig/hippieaktig. Vilket jag inte alls håller med om! Som Stein skrev via messenger ”för mig är en hippie någon som bara flummar omkring i tillvaron och inte tar något som helst ansvar. Någon som verkligen tror på love, peace and understanding och inte har någon verklighetsförankring. Jag tycker inte att det stämmer in på dig.”.
Jag håller med, jag har plenty med verklighetsförankring. Dessutom är det HAN som är flummig, estetik/litteraturmonstret som jag bor med.

Jag tror på Stein och hon tror på mig.

Kiss

//J

Horoskop

Så här står det i mitt horoskop för idag:
Väduren 20. mars - 19. april
Du kan vara rädd för att visa sårbarhet och har därför en tendens till att gå i helt motsatt riktning. Det är synd.
Förstår inte. Sårar jag människor för att inte behöva visa sårbarhet? Är jag verkligen så elak?

Relationer
Livfull och charmerande gör du enté i ett nytt sammanhang där du tar alla med storm.
Härligt, har alltid haft som mål med livet att vara charmerande. Undrar om jag ska göra denna livfulla entré på Gastroenheten på Lundby sjukhus eller på informationsmötet i min bostadsrättsförening???
Är det någon som har en annan tolkning? //S

Jag vill tacka livet!

Jag tänker verkligen inte bli en sådan hycklare som blir religiös på dödsbädden. Ändå kan jag inte låta bli att vara tacksam för att jag lever. Jag höll på att bli påkörd av en bil imorse. Det ironiska var att jag bara två minuter innan hade tänkt ut en kritisk blogg mot bilismen i Göteborg (jag tänker i text igen, alltså är jag frisk?), när en bil först stänkte ner mig och sedan försökte preja mig av cykelvägen. Nåväl, det är ingenting man kan dö av. Alla som cyklat eller gått vid Korsvägen vet att det är förenat med livsfara, med alla bilar, bussar, spårvagnar, cyklister och, inte att förglömma, alla gångtrafikanter. Försökte ta mig över från Södra vägen till Mässan och att komma över första gatan gick bra (naturligtvis så saktar inte bilisterna ner förrän de är en meter ifrån en men det är en vanesak). Men inte nästa övergång. Precis när jag cyklat ut en meter i gatan kommer en bil i hög fart. Som vanligt så var jag beredd på att snabbt svänga till vänster om inte bilen saktade ner och den inkompetenta chauffören saktade inte ner förrän dess det var alldeles försent och han fick panikbromsa och jag i sista stund hade slirat åt vänster, precis som planen alltid är. Om jag inte hade varit en sån käring och alltid har pappas (en hygglig kille den där pappa) ord klingande i huvudet: Lita aldrig på någon annan än dig själv i trafiken, så hade jag legat död på en bår nu. Men jag blev aldrig rädd, bara förbannand (cool tjej!) Länge leve livet!!!// S

Livet är orättvist...

...när komersiell skitmusik får spelas in men inte riktigt bra band. Mannen med gitarren har skickat lite nya låtar till mig och jag börjar nästan grina när jag tänker på att de är utan bolag, men att Crazy frog kommer att komma med en uppföljare, och en till, och en till . //S

Naiva tankar om livet

Jag kom till insikt igår.
Jag har blivit för gamma!
Sanningen känns.
Med full insikt i problematiken att alla våra läsare, 5 vid senaste räkningen, (jovisst, vår läsekrets har ökat fastän det inte syns på kommentarerna!!!) kommer att tycka, på allvar, att jag är störd i huvudet och jävligt naiv, så ska jag härmed förtälja historien från början:

Har alltid haft ambitionen att bli/vara ett underbarn. Först ville jag vara den yngsta någonsin att vinna OS-guld i min sport. Det var en ganska gulligt med tanke på att de bästa alltid är runt trettio, med inga undantag. Det var precis det jag tänkte på när jag paddlade Hyen runt varv efter varv, när jag trotsade vädrets lagar och höll på att gå till botten tillsammans med tre vänner samma kväll Estonia sjönk, (hemska tanke, vi hade ju inte fått en enda rubrik. Vem, förutom våra familjer, hade brytt sig att en k4 hade sjunkit utanför Nyköping när hela sverige var i chock?) det var nog precis det jag tänkte i samma ögonblick som jag tappade skivstången så att axeln hoppade ur led. Att just den händelsen skulle leda till det faktum att det aldrig blev några medaljer alls, visste jag naturligtvis inte då.

Min andra stora dröm var, ända till igår, att skriva the generationsroman. Ni vet romanen som verkligen fångar oss som är födda på sent 70-tal. Vi som aldrig kommer att få några bra jobb för att vi först var för unga och sedan blev för gamla över en natt.
Hade även en ganska seriös ramhistoria, då. Fråga mig inte nu, för jag kommer aldrig att berätta. Inte sanningen iallfall.

Men vad var det som hände? Kan ju inte ännu en gång skylla på att jag tappade skivstången. Det varuniversitetet sög musten ur mig.
Jag var inte längre yngst, eller bäst.
Bara en i mängden vilket var ohyggligt jobbigt till en början. Efter ett par uppsatser var även mitt kreativa språk som bortblåst.
Jag blev en mästarinna på att skriva akademiskt, torrt och tråkigt.
Det är inte förrän nu när jag börjat blogga (ett stort tack till Jean) som mitt språk börjat livas upp lite igen, men det är fortfarande en lång väg att vandra. Lusten till orden har kommit tillbaka, men det känns fortfarande konstigt att få skriva fritt.
Någon generationsroman kommer det aldrig bli.
Är helt enkelt för gammal för det.
Som sagt; sanningen känns... //S

Dagens låt:

Ingen soldat - Winnerbäck.

I mitt nya, mogna, liv blir jag inte ens upprörd, så att det märks, när "människor" kritiserar min livsmeningsskrivare.
Igår sa Mr jag-är-34-år-och-beter-mig-som-en-osäker-14-åring att han tyckte att Winnerbäck och Ledin är samma skit och att de gör samma sorts musik.
Helt moget sa jag bara:
-Sa du precis att Winnerbäck och Ledin är samma skit och att de gör samma sorts musik?
-Ja, sa han, och trodde att värsta diskussionen skulle bryta ut. Det hade den, om det hade varit dagen innan, men nu var det den nya mer "mogna" Stein som kan ta att alla inte har samma musiksmak som henne, så hon sa bara: Jaha. //S

The Mama and the Papa

Jag lider av en rad olika allergier, endast två är ”godkända”

Mina två kontaktallergier är gummi/latex och nickel. Som tur är så är jag inte riktigt inne i gummisvängen. Dock har jag en förmåga att köpa billiga accessoarer på HM, som t ex mitt nya fina halsband där man får plats med bilder på värmlänskan och stein inuti den lilla berlocken.

De andra allergierna jag har är bland annat, dumt folk, ”svåra” människor (ni vet de där som gör allt för att sticka ut är så tragiskt medvetna att de bara är lite äckliga) och besserwissers (antagligen för att jag är en själv).

Jag och mitt så kallade allt satt i tv-soffan och flippade mellan kanalerna när en snutt av en video fladdrade förbi.
Han säger, men det där tycker väl du om?!
Jag-euhm nej (gör big mama-knycket med nacken)
Han- Jooo det gör du väl, det är typiskt sådan hjärndöd musik du lyssnar på..
Jag- eh…VA?!? (börjar få något farligt i blicken)
Han- Ja men som pixies…
Det tar ungefär 3 sekunder innan han säger förlåt och frågar om det var slut.
Sen så börjar han ro så armarna nästan går av. Ja men pixies är ju lite skramligt, ja men du vet, du gillar ju sånt som inte är så ”fint” blablablabla.
Jävla vishorasomtrorattdinmusikalltidärsåjävlabästochallaandrassmakärskit
DÖÖÖ

Så här i efterhand kanske jag överreagerade men jag är inte perfekt.

Imorse var allt förlåtet när jag hittade honom i sovrummet sittandes i sängen med en ringande telefon i ena handen och min bankdosa i andra och tittar bedrövat på mig ”jag vet inte vilken det är som låter”
Han är sååååå SÖT när han är nyvaken och totalt väck!!

Transamerica

Såg Transamerica igår och den var bra. Önskar att jag skulle kunna komma med superlativen här men tyvärr så har jag Brokeback i för färskt minne. Det är tydligen inne med filmer som handlar om minoriteter i Hollywood just nu och det är väldigt bra. Dock var Transamerica lite väl sockersöt ibland i sin trasighet. Förderar Brokeback, som i mitt tycke, är en topp 3 film alla kategorier (jävlar, har Top gun ramlat ner från pallplats?).
Felicity Huffman var helt underbar som transexuell så vacker i verkligheten (vad vet jag om hur hon ser ut utan smink?) och så osympatiskt utseende i filmen, men en väldigt trovärdig rolltolkning. Det gjorde även sonen i filmen, riktigt sockersöt.
Satt faktiskt och tänkte, en sekund ungefär, på hur Reese Whiterspoon kunde kamma hem bästa kvinnliga, men så kom jag på att det är amerikaner, vita män, med anknytning till Hollywood som sitter i juryn. Missförstå mig inte, Reese var bra i Walk the line och hon sjunger faktiskt bra men de båda rolltolkningarna borde inte kunna bedömas på samma dag.

Cyklade sedan hem snabbt, snabbt för att se Desperate och jag håller med dig Jean, Felicity är den enda riktiga skådespelerskan i den serien.
Ikväll ska jag, efter ett förhoppningsvis, bra löppass på gymmet, njuta av Breakfast at Tiffany´s, men den här gången hemma i soffan //S

AW

Nu är det dags att skjuta sig själv i foten.
Vi har hittat det ultimata AWstället.
Det var länge Babars underbara buffé som lockade och varje onsdag och fredag. Sen hängde vi två fredagar i rad på Ockbaren, men facisterna till vakter gick steget för långt (jag har väl aldrig varit för full? The old guy har väl aldrig somnat i baren och Mr Påstridig har aldrig bråkat) när de skulle slänga ut oss.
Men i fredags var vi på Ish i Vasa och det var så bra. Maten bestod av asiatiskbuffé med mycket vegetarisk mat(maten är den viktigaste) och ölen kostade 19 kr och jag tror att vinet kostade 36kr, helt perfekt.
Så vi ses på Ish på fredag //S

Hallongrottor i all ära

Jag har ofta fått skäll av vänner, för att jag kan vara en smula rabiat när det gäller utdelandet av pamfletter från diverse partier, som jag vet jag inte håller med. När jag var yngre tog jag det mer eller mindre som en förolämpning när något parti till höger (eller snett ner/upp till höger) ville dela ut saker/prata med mig om deras politik. Jag bröstade upp mig med min lilla röda stjärna på slaget och mer eller mindre skrek NEJ och lämnade en förvånat gapande människa bakom mig när jag surt rusade iväg till min studiecirkel med ung vänster. Man gör många dumma saker som ung.
Nu förtiden är jag kanske något mer vuxen i mitt bemötande men ändå lika bestämd, jag ler vänligt ruskar på huvudet eller säger helt enkelt nej tack. Ungefär likadant som jag alltid har behandlat religiöst pack när de försöker prata med mig om deras andlighet och hur mycket det hjälpt dem i deras liv, jag har helt enkelt frågat dem, ser jag olycklig ut? Ser jag sökande ut? Ser det inte ut som jag redan bestämt mig? De släpper en genast och fortsätter sitt letande.

Och det är den sista frågan som jag alltid (starkt troende på stereotyper) frågat mig när dessa politiska missionärer ska snacka upp mig. SER DET INTE UT SOM OM JAG REDAN HAR BESTÄMT MIG?!?


Min underbara där hemma hade en gång bilden av mig att jag satt hemma i en kpml(r)-tshirt med snus under läppen läsande proletären och skrikandes över världens orättvisor.

Jag skriker fortfarande men jag har sedan länge saknat partitillhörighet. Jag röstar lite olika varje gång bara för sakens skull, jag har aldrig struntat i att rösta eller ”röstat blankt”.

Jag röstar därför finns jag?

//J

Försök inte vara ironisk med Nya moderater

På väg till boxpasset igår eftermiddag råkade vi, värmlänningen och Träningspartnern, hamna mitt i ett ljusblått hav av, hör och häpna, De nya moderaterna.
Varför vi stannade? De bjöd på hallongrottor från Hemköp. Har aldrig tänkt på hallongrottor som symbol för de nya moderaterna men nu får man ju helt enkelt tänka om.

Nissen i den fina jackan:
-Har ni hört talas om de Nya moderaterna?
Fröken, med siktet inställt på kakfatet:
-Nej.
Nissen i den fina jackan:
-Vi satsar mer på välfärdspolitik nu. Alla ska ha det lika bra är det tänkt.
Fröken, nu med kaka i munnen:
-Jaha, ni har snott sossarnas politik alltså?
Nissen i den fina jackan, ganska surt:
-Nä, det har vi inte!
Fröken, mycket mer road nu:
-Och de har inte snott er heller...
Nissen i den fina jackan:
-Vi ska satsa på mer arbeten...bla bla bla
Två minuter av monolog senare så säger Nissen i den fina jackan:
-Vi i alliansen är mer enade än vanligt just nu.
Då brister det för Fröken som hjälpligt hänger med i debatten:
-Säger du det...
Nissen i den fina blå jackan ser ledsen ut, han förstod inte rikitgt ironin och det faktum att Fröken bara ville ha en stackars hallongrotta, som så klart utvecklades till håll under träningspasset //S

Vilken morgon

Hur kan man somna om med radion på näst högsta volym. Vaknade efter 20 minuter när Jocke B hånade mig med Kärleken väntar.
Blev väldigt sen av den vanliga anledningen att det inte fanns ett enda plagg i gaderoben som passade förkens humör.
Hade tänkt äta frukost på jobbet eftersom jag förra veckan snilleblixtade och tog med mig havrefrasen till jobbet. Men så hade jag öppnat yoghurtfan igår. Hur kan man göra så mycket saker utan att komma ihåg? Är det vanligt eller bara jag?
Cyklade sedan i vansinnesfart ner för Vasagatan men vi, jag och min cykelkompis Bertil 65, blev hindrade av en tankbil som stod mitt på cykelvägen och ännu mer hindrade av en kärring som inte kunde släppa förbi oss, hur lång kan en tankbil vara egentligen? Eftersom Bertil är för snäll och jag inte har någon ringklocka och även lever efter samma devis som Jan Stenmark: Hellre dör jag än säger pling, pling!
Så fick vi nöja oss med att cykla i knapp styrfart.

Fick ett mail av Rådjursögonen att det nu finns en chatt på Gmail, härligt! Ännu ett forum att spilla tid på.
Varför envisas alla över 40 med att säga Goggles eller Googels om Google??? //S

Så naiv att klockorna stannar

Jag erkänner att jag är väldigt naiv och blåögd.
Jag vill tro människor om gott.
Nej, nu ljög jag! Inte alla.
Har en ganska stark intuition om vilka jag gillar och inte redan från början. Ibland misstar jag mig men inte så ofta. Mitt båda mina personlighetstest som jag gjort på min nuvarande arbetsplats har bekräftat att jag lever högt, både som säljare och privat, på min intuition, på gott och ont.
Jag har alltid varit väldigt mycket emot droger. Visst förekom det droger hemmavid när jag var "ung" och ute och festade men ingen erbjöd mig. Antagligen för att jag på den tiden utstrålade "sportnörd" men också pga att jag var helt ointresserad. Inte ens vanliga cigaretter har interesserat mig, har kanske rökt sammanlagt 3 i hela mitt liv.
Jag var en av de som satt längst fram i klassrummet och trodde blint på att så snart man provade ett bloss på en marijuanacigarett så skulle man åka dit och bli pundare på heltid...(kanske inte riktigt, blev nog mer skrämd av kronofogden om jag ska vara riktigt ärlig).
Att jag sedan blev stalkad en hel sommar av pappas gamla polare som varit i haschkoma sedan tidigt 80-tal gjorde inte direkt min syn på droger mer liberal. Snarare tvärtom, inte vill jag riskera att helt plötsligt vägra köra bil utan hockeyhjälmen på huvudet. (Lovar att jag ska berätta hela historien vid ett annat tillfälle,den är md facit i handen gasnkska underhållande, måste bara komma till saken nu).
Droger har helt enkelt aldrig tilltalat mig. Det har däremot, tyvärr, alkohol gjort. Skillnaden/likheten däremellan är heller inget jag tänker gå in på nu.
Det som gör mig upprörd är den liberala synen på droger som helt plötsligt poppat upp i min bekantskapskrets. Kokain har innan varit något som Mr Säg-att-jag-är-rockstjärna-annars-börjar-jag-grina skrytit med att han tagit tre veckor i sträck på turné i Tyskland. Nu är det något som tydligen tas på toaletter på vilken jävla AW som helst.
Så länge ingen tvingar det på mig så borde jag väl hålla käften. Men nu är det så att idiotern/a som håller på med den här skiten även drar in/tjatar på unga brudar att prova. Det gör mig riktigt vansinnig. Alla har ett val att själva bestämma men när man är 19-20 och ser upp till de äldre killarna så tycker jag faktiskt att det är så lågt att bjuda dem.
Att sedan påstå att "jag dealar inte, jag gör andra affärer så att jag får min skit" (herregud, lever vi i en dålig film eller?), mmm, de affärerna låter ju också väldigt lagliga.
Det roligaste är ändå att påstå att jag så jävla gärna skulle vilja prova men inte vågar och inte kan pga min ståndpunkt mot droger som jag predikat för alla. Snälle Mr Påstridig, har jag kommit till den åtråvärda åldern av 27 utan att prova droger så vore jag väl ändå riktigt jävla blåst i huvudet om jag började nu eller tycker du inte det själv? //S

Jag ger upp

Efter att försökt att planera för en kollegas möhippa i sisådär 20 min upptäckte jag att det är omöjligt.

Planen för hur det ska vara och vart det ska vara är klart. Det som fattas är ett datum...OMG det här är jobbigt.

det är alltid någon som inte kan eller så är det midsommer och sen efter hennes bröllop.

hur gör man...ge mig tips

//J

Snälla nån...

...vad i ärlighetens namn har jag gjort för att förtjäna mina kollegor.
Just nu har vi 80-talsmånad när det gäller musiken, förutom en dag för tre veckorsedan då vi fick lyssna på den nymixade Cashskivan en hel dag. Här byter Ghostbusters av Celine Dion och däremmellan ska det allsjungas till Tears for fears.
Och ja, nu är min chef tillbaka och jag har redan hunnit highfiva två gånger idag, mysigt! //S

Dagens I-landsproblem

Vi hade inget vatten här på kontoret i en kvart. Allt raserades illa kvickt. Helt plötsligt var hela munnen som sahara och jag blev akut kissnördig. Såg scenariot framför mig att vi skulle få ha 10-rast utan kaffe, hemska tanke.
Vi fick det här mailet från vår eminenta administration:
Hej
Vattnet fungerar inte för tillfället. Så nr 2 rekommenderas inte.

Men så kom vattnet tillbaka och gissa vem som fortfarande inte orkat gå på toa, just det bara för att möjligheten finns. //S

Årets första vårdag

Idag är det årets första vårdag i min värld och det beror inte på att det är vårdagjämning eller att Jöns har namnsdag. Det beror inte ens på att mamma har födelsedag idag eller att jag cyklade till jobbet, det har jag gjort fler gånger innan.
Nej, vår blir det när conversen åker på och det gjorde de äntligen imorse. Om det var ett klokt val eller inte det har jag ännu ingen aning om. Det är bara högerfoten som kommit i kontakt med marken hittills vid alla förbannande rödljus som jag får stå vid och se lagomt fånig ut på min väg till jobbet.
Nu väntar jag bara på att uteserveringarna ska öppna och locka mig till sig med sin soliga charm.
Grattis till oss, våren är äntligen här! //S

Måndagstipset

Om ni vill veta vad kärlek är läs det här.

Underbar dag

Idag vi haft ett underbart soligt Göteborg.
Började dagen med att promenera med Storasyster till stan där vi brunchade på Soho. Vilken underbar buffé, rekomenderas varmt, även till vegetarianer. Efter ett par timmar med fettchock, ni måste kolla in deras kakbord, så bar det ut på stan. Storasyster behöver nämligen en ny garderob (jag också, alltid!) så jag och Vrämländskan tog på oss jobbet som personal shoppers. Jag var inte så duktig, var tvungen att prova ett gäng svarta kjolar istället.
Råkade få med mig en tröja och en halsduk från barnavdelningen hem.
Väl hemma lyxade jag tíll det med ett badkarsbad och läste DN i lugn och ro tills dess att vattnet blev kallt. Lyckades ändå nästan svimma när jag reste mig upp, förstår inte var det är med mig och mitt låga blodtryck. Jag har, förutom gratisprenumerationen på DN, även gått på det otroligt bra erbjudandet att få Svenskan hem i brevlådan varje söndag för endast 69 kr, värt att kollas upp. Så de senaste 90 minuterna har spenderats med att läsa Svenskan, som i mitt tycke är en mycket bättre tidning än DN.
Nu är det dags för veckans höjdpunkt: Six feet under och en fet kopp med the. //S

Dagens låt:

Hurt - Johnny Cash, liksom alla andra dagar

Små hålor utan själ

Jag ska åka hem till påsk och jag har redan börjat vånda över den resan. Jag tror att alla som kommer från mindre ställen förstår vad jag menar. Men för er som växt upp i en storstad, J, så ska jag förklara mig eller rättare sagt bekräfta en del myter:
Att alla känner alla är inte en överdrift. Alla bara inte känner alla. Alla vet vem din man är otrogen med, hur mycket du har på ditt bankkonto och att du fått sparken, allt innan du vet det själv(nej, J det är inte vårt jobb jag pratar om nu fastän det ter sig som en småstadshåla allt som oftast) (varför envisas jag med paranteser som i sex år på universitetet har vägrat lämna in ett grupparbete om klåparna jag skrev det med hade skrivit paranteser istället för att kommatera meningen??? hemskt är det!!!).

Jag var livrädd efter varje lördagskväll på folkan att någon som kände mamma eller pappa varit vakt eller varit med i gruppen "föräldrar på bruket" och sett mig rumla omkring i en hembränntdimma. Eftersom jag aldrig klarat av att dricka öl, och det finns en tid då cider = astrakan och smakade skit, så var det enda alternativet för mig och min kompis Markus att dricka hembrännt. Rädslan för att föräldrarna skulle få reda på att jag varit full försvann någongång på tisdagen då vi började planeringen inför nästa lördags festande. Det var ett rysligt sjå. Vem kunde fixa spriten? Vem hade busskort och kunde åka till Gävle och hämta spriten hemma hos Annikas syster som kände en kille vars morbror brände hemma? Men det var ingen som skvallrade för mamma och pappa att jag rumlade omkring på folkan.

Jag klarade av det helt själv. Däckade nämligen på en av toaletterna så att mina kompisar var tvungna att använda mynttelefonen i foajen och ringa hem till mamma (ja, det fanns även en tid innan mobilerna blev ett faktum i varje fjortis handväska). Så in på folkan kom mamma och pappa och ledde ut mig och hem till 90sängen. Att jag hade ångest när jag vaknade upp efter den fyllan behöver väl inte nämnas.

Nu går jag på folkan en gång varje år, på juldagen. Då ses vi igen alla brudarna i mitt gamla gäng och allt är som vanligt, förutomdet hembrända. Några veckor innan jul bestämmer vi oss för att det är för mycket ångest att gå dit men väl några dagar innan beställs det biljetter. Förra året var inget undantag men då bestämde jag mig inte förrän kl 20.00 att det kan inte gå en juldag utan ett besök på folkan, vilket jag inte ångrar för fem öre.
Väl framme så ska det pratas med alla man inte sett sedan förra juldagen. Det ska resumeras vad som hänt i livet sedan sist. Och det är väldigt roligt. Men bara de som man verkligen bryr sig om, ca 1 promille av alla man måste le och säga: ja, jag trivs i Göteborg. Nej, jag har inga planer på att flytta hem och ja, jag hittar för det mesta hem fastän det är så stort och nej, jag är inte på Liseberg varje dag. Samtidigt för man ju fråga dem: -Hur många barn är det nu du har? Jaha, de är tio, åtta och två. Med två olika pappor , där ser man. Nej, jag vet att du inte "är så mycket för" att plugga och ja, jag har varit färdig i två år. Ja, jag trodde också ett tag att jag skulle plugga hela livet. Så du har köpt ett nytt hus? Oj, det var inte farligt dyrt, då kostade min förra lägenhet i förorten mer. Ja, man tjänar ju på att bo på ett mindre ställe.

Det bästa exemplet på hur Hoforssyndromet är min tremenning Ika. Hon har btytt väldigt mycket för mig under uppväxten och snygg som få. hon tog mig under sina vingars beskydd när jag, lite för ung, fick var med damlaget i innebandy. Backstjärna i vårt lag och såklart tillsammans med en av de bästa forwarderna i "bruketsstolthet" hockeylaget.
De fick två barn tillsammans innan de skilde sig och hon fick köpa ut honom från huset. Nu har hon skaffat sig en 10 år yngre kille och de har såklart också barn ihop.
Det är så det blir om man inte lämnar hålan. Men som tur var tog jag mitt pick och pack och lämnade Hofors när jag skulle börja på gymnasiet och numera åker jag bara tillbaka till påsk, midsommar, en stund på sommaren för att tillbringa tid i mitt paradis; min sommarstuga och till jul.
Det är tillräckligt nog! //S

Svenska folket borde inte få ha rösträtt!

Vi hade melodifestivalmys jag, Värmländskan och hennes karl och Storasyster. Vi åt oss till fettchock alla fyra och röstade på låten, kläder, effekter och chans i Aten. Andreas Johnson fick så klart 10 poäng på rubbet från mig, medan Magnus Carlsson gick hem hos de andra två tjejerna. Vad karln egentligen tyckte vet jag inte, men jag tror att Bentzing låg honom varmast om hjärtat fastän han inte vågade säga det, för husfriden skull.
Så efte jurygruppernas röstning såg det glasklart ut. Vi, Andreas och jag, skulle sopa banan med de andra och lika lätt som det är att säga Tullamore så skulle vi ta hem det.
Då skulle även svenska folket få säga sitt.
Jag var livrädd att svenska runt om i landet fyllda av billigt vin skulle tänka:
-Alla röstar ju på Carola så jag lägger min röst på Rednex istället.
Men som tur var skojades det inte till det så illa ikväll.
Självklart så tyckte de att en hes Carola, det är det allra bästa vi har henne skickar vi till Aten. Inte något ont i det, hon kommer säkert att vinna där med, men att de röstade upp BWO till andra platsen. Svenska folket är sucker på lättköpta melodier. Bard är inte dum, klart som fan att han bara skriver låtar som blir hittar på de kommersiella radiostationerna, men hur mycket själ ligger det i låten? Just det, ingenting.
Dags att sova //S

Min stora passion

Det finns två saker i livet som får mig att bli lyckligare än andra. Och nej, Micke, vad du än tror så är sex inte med på topp två. Det är nämligen musik och shopping som får mitt hjärta att slå lite snabbare, och spinning förstås...
Musiken tar vi en annan gång.
Den som säger att det inte går att shoppa sig lycklig är, enligt min mening, oförmögen att älska. Kärleken till ett par skor, en väska eller bara en simpel tröja kan bli så stark att man dagen före lön bara måste ringa sparkontot och fråga om man får låna en slant. Mitt sparkonto är väldigt schysst och lånar allt som oftast ut pengarna utan större knorrningar.
Shoppingångest är också något som jag verkar vara oförmögen att känna (fusk är ett annat. Har aldrig fattat att man är en dålig människa om man fuskar. Fusk är kreativt och smart. Den som gör minst men kommer längst är väl den bästa eller? Förutom dopning då såklart, men det tar vi också en annan gång).
Nej, man måste stå sitt kast fastän alla shoppingturer inte resulterar i bra inköp. Däremot blir jag lika lycklig att köpa en bra hudlotion på apoteket som ett par nya jeans som planerats i veckor.
Det fungerar för mig, precis som för alla andra, inte att shoppa under press. Det är spontaninköpen som helt klart är de bästa. Som i torsdags när jag och D av en slump råkade slinka in i en av Göteborgs bästa klädaffärer och jag hittar mina drömmars stövlar. Helt perfekta inte för hög klack, (ser ut som en dålig transvestit i klack) men inte heller för låg i en perfekt rödbrun nyans.
Allt adrenalin i kroppen rusade upp i min hjärna, hjärtat bröjade slå frenetiskt och jag nästan hyperventilerade medan jag provade de underbara skorna. De satt perfekt. Som duktig spontanshoppare tar man alltid reda på priset först, så att man inte står där med fötterna i stövlarna, nyförälskad och får panik och springer ut från butiken utan att betala.

-Halva priset ,hörde jag från min inre elaka röst, det är halva priset.
-Men det är en vecka till lön och du har precis kommit från frisören, något du haft ångest för hela veckan, sa den goda inom mig.
(Alla uppmärksamma läsare förstår alltså att det åligger en stor skillnad mellan att shoppa och att behöva spendera pengar på nödvändiga saker. Tex toapapper, tandkräm och diskmedel hör till tråkiga saker och är således ett helvete att behöva lägga pengar på, även hårklippning är med på den listan fastän det är roligt med ny frisyr.)
-Det är fortfarande halva priset och du har letat efter stövlar jättelänge, sa den elaka rösten.
- Jovisst är det halva priset men för i helvete kolla vad de kostade innan, det är fortfarande inte billigt, replikerade den goda rösten.
Då hände det som brukar hända den elaka rösten tog helt enkelt och strypte den goda och jag gick glad i hågen ut från butiken med ett par nya stövlar inbäddade i en snygg kartong raka vägen till Ellekväll på Topshop...
Det var inget mer med det //S

Ps. älskade inte stövlarna fullt så mycket under den 45 minuter långa session det tog att få av dem från fötterna inatt, men man glömmer ju så lätt! Ds

Dagens låt:

Rehearsals for Departure - Damien Jurado.
Har aldrig lyckats lyssna på den här låten utan att gråta. Vissa låtar gör bara så ont eller vad sägs om följande:

She tells me that it's all over now
She's done her time and now she's out
From the prison that she calls a house
Where she stayed put while he went out
She left him a note taped to the door
Saying, "Babe I won't be back no more
I can't find reasons for me to stay
Married to you and your cheating ways."

Ett stort tack till Mannen med gitarren.

Spriten, ångesten och döden

Vaknade 7 idag med och hade fylleångest.
Varje gång jag pratar med Mannen med gitarren så är vi rörande överens om att nu har vi druckit vår sista droppe med alkhol (sprit la jag av med för flera årsedan, blir bara aggressiv och alldeles för full).
Spriten drar ner oss och ger iallafall mig ångest som håller i sig framåt måndag kväll (den brukar vara borta efter boxpasset). Oftast har jag även gjort något som gör mig extra illamående. Det behöver inte vara de stora sakerna som att hångla med gamchefen eller bli alldeles för full på julfesten när ens föräldrar är hemma och sover i bäddsoffan i vardagsrummet när en viss fröken försöker obemärkt smita in och dra av stövlarna lite käckt, utan att ramla i hallen.
Nej nej, det räcker numera att bara ha en helt vanlig AW för att jag ska ramla dit på ångesten.
Jag tror också att alla hatar mig när jag vaknar efter en fylla. Jag vet oftast inte varför men något har jag säkert gjort som fått mina vänner att vända mig ryggen (sjukt, för jag vet ju att världen slutade kretsa kring mig samma dag jag fyllde 22). Inget är lika skönt som att ringa sina vänner på lördagförmiddag och höra att även de har lite ångest och kanske inte minst allt ordagrannt.
Sen finns det ju de riktiga painen, de som alltid ska envisas med att berätta för en dagen efter hur pinsam man var, bara för att de själva satt i ett hörn och smuttade på samma glas med vatten hela kvällen. Jag vill inte höra! Lämna mig ifred med min ångest.
Att vara en spontan person är inte alltid lika praktiskt. helst inte om spontaniteten upphöjs till 10 efter varje glas med vin som rinner ner. Man ångrar sig så lätt efteråt...
Ska även ta tillfället i akt och be alla om usäkt som jag betett mig konstigt, pinsamt eller varit allmännt jobbig mot på fyllan, förlåt!

Men nu ska jag faktiskt ingå en packt med Mannen med gitarren om att inte festa, iallafall, på ett par veckor. Men ett, eller kanske två, glas vin räknas som vanligt inte...//S

Mary Kay destroyed my life

Jävla Mary Kay. Har en kund som även säljer Mary Kayprodukter som jättegärna ville träffa mig och visa hur bra deras produkter är. Eftersom jag har haft exem ända sedan födseln och väldigt mycket i ansiktet så är jag väldigt känslig, helst på vintern. Har aldrig hittat någon produkt som fungerar till 100% så glad ihågen tackade jag ja.

I söndags var kvinnan hemma hos mig (det känns genast bättre att det var hon som fick mina brända kakor) och demonstrerade. Hon vill även att jag ska bli återförsäljare efter som jag är så glad, trevlig och duktig säljare...jo, man tackar!

Lite besviken blev hon allt när jag sa att inte ens kan jag köpa krämer för 2500:- som jag inte vet om jag tål (är ändå ganska lättshoppad). Men duktig säljare som hon var fann hon sig i situationen och lät mig prova hennes, personliga, produkter en månad, hyffsat schysst!

Jorå, i tisdags började knottrorna komma men jag tänkte att det kanske går över, har varit med om det mesta. Men i onsdagskväll, efter ett riktigt bra löp- och asspass på gymmet med D så slog hela ansiktet bakut. Aldrig mer att jag ens tittar på de där jävla flaskorna. Nu sitter jag här med fula röda prickar i ansiktet, hemskt är det.

Summan av kardemumman är: att aldrig mer gå med på att prova några konstiga produkter, fastän det är det största märket i hela amerikat. Ville jag se ut som SueEllen???, och alltid, alltid vara apoteket troget. //S

Dagens låt:

Chosen one - The Concretes.
Den som kan stå still förlorar.

katt bland hermeliner

Efter att ha läst mina egna bloggar har jag insett att jag är utvecklingsstörd!!!

Här kommer den utlovade historian om min första (kanske sista) midsommar med svärföräldrarna. Det är lite som hämtat ur någon knepig fars.

Jag kommer till Borlänge en solig sommardag, kysser min pojkvän blygt på perrongen och känner (läs:tvingar mig själv att tro), det här kommer gå bra!
Jag har alltid fått ont i magen av att träffa mina pojkvänners vänner och familj, rädd för att bli sedd som en bindgalen, tjock toka som kanske inte riktigt passar in.

Dagen innan midsommarafton tillbringas i horisontellt läge med mannen jag inte sett på några månader. Morgonen gryr, vi går nykära hand i näve ner mot bruket där midsommarstången ska resas, saker köpas och lekar ska lekas.
Jag träffar för första gången hans mor och far vid ängen och tänker vilka härliga människor.
Vi beger oss mot deras hem för att äta den sedvanliga matjessillen, potatisen och gräddfilen. Suparna dukas fram, ölen tar aldrig slut och nervös som jag är så väljer jag att för en gång skull ta det väldigt lugnt med spriten.
Hans föräldrar väljer däremot att ta det mindre lugnt.
Efter bara några timmar har alla barnen flytt huset, hans mor sitter och gråter i köket och hans far ramlar naken (spritt språngande TOKNAKEN) runt i hela huset på jakt efter en toalett.

Jag kommer aldrig, ALDRIG mer vara nervös för att min neurotiska familj ska skrämma bort min Andy.

Kram

//J

And you will know me by the trail of dead

Cykling är bra! Redan efter en vecka börjar jag se en kontur av en gammal magmuskel under fettet och kärestan min skrek till av lycka när han igår la handen på min rumpa.”ooohhh jag äääälskar din cykelrumpa” sen så gjorde han en liten cykelrumpehyllningsdans. MYCKET attraktivt…njae

Men tyvärr är det så att jag börjar bli lite för säker på min cykel och glömmer av att is är halt och guppen gör så man får ont. Jag har ju haft min beskärde del av cykelolyckor, som t ex när jag råkade cykla in i SKF med världens fart och fick cykla hem hela vägen med snett styre och vobbligt hjul. Mina vänner frågar mig fortfarande hur man missar (träffar?) byggnader som är så stora. Jag har också fått byta bakhjul en gång per säsong sen jag började vuxencykla.

Igår tvingade jag pojkvännen att göra slingor på mig. Han var lite nervös och försiktig de första slingorna han drog men sen blev han lite mer säker på sin sak och röjde fram över mitt huvud med virknålen tills jag skrek. Han berättade också att han kände sig lite mysigt homosexuell, vi älskar alla våra stereotyper, right?

Hej hopp

//J

Bekännelsens tid är här!

Jag är förälskad.
Riktigt härligt superförälskad.
Tiden står stilla när jag hör hans röst.
För att inte tala om de gånger när jag får se honom.
Det händer inte speciellt ofta.
Däremot hör jag honom på radion flera gånger i timmen, känns det som.
Javisst är det IdolSebastian jag pratar om.
Eftersom mina tv-vanor sträcker sig till max 4 timmar i veckan så var det ett under att jag såg honom första gången.
Men jag hade bestämt mig för att titta på uttagningarna som alla pratade om efter förra säsongen. Det är alltid lika skönt att se andra göra bort sig.
Sen blev det veckofinal och jag var sjuk och låg hemma med en stor godispåse. Och där var han. Mannen i mina drömmar. Så snygg och han sjöng rakt in i hjärtat på mig. Det är väl det här som kan kallas för att vara gumsjuk. Sen var jag fast. Såg varje veckofinal jag kunde komma över bara för hans skull.
Men det var inte förrän i tisdags jag insåg hur illa det var ställt med mig. Jag satt och åt middag och tittade på ztv (den tiden man lägger ner på tv-tittande när man äter räknas inte) och där visade de hans video. Det är inte ofta som fröken lägger ifrån sig gaffeln och gör ett uppehåll i ätandet på 4 minuter.
Han är ju såå gullig! //S

Stolthet och fördom

Appropå J:s senaste inlägg. Här kommer en bekännelse:
Jag har hånglat upp en av artisterna som tävlar i finalen av årets upplaga av melodifestivalen.
Och nej, det är inte Carola fastän jag ser ut som en from kopia av henne på helgon.
Det är faktiskt Andreas Johnson, på en efterfest på kåren (shit, numera finns även freudianska felsägningar i skriven form, råkade skriva kåten) i Kalmar. Efter att ha delat en flaska rött i ett mökt hörn är jag inte svårhånglad.
Vad är mest pinsamt:
1. Att han är med i melodifestivalen
2. Att han berättade allt om sitt förhållande med Sophie Zelmani, efteråt säger killen så här: jag förstår inte varför jag berättar allt det här för dig. Kanske beror det på att du är så förtroendeingivande. Hum, hade han vetat att jag skulle blogga om det 7 år senare så kanske han hade låtit bli
3. Att jag är stolt över det
4. Att jag bloggar om det?

Som vanligt döm själva //PSYKO

Baden Baden

Jag står i mitt (nu vårt) badrum och fixar mig när jag min vana trogen bara plumpsar ur mig det jag tänker på ”har du någonsin tänkt på att döden döden låter precis som baden baden”
Han tittar förälskat och lite förvånat på mig och svarar ”jaaaa det har jag”
Det var då jag visste med all säkerhet att det här, det här var kärlek.

Sjunger fel gör vi ofta i vår lilla familj.
Jag sjunger t ex get your rocksocks, get your rocksocks honey till primals rocks..det är ett utav de felsjugningar jag minns i skrivande stund i alla fall.
Andreas som gärna sjunger backstreetboys-låtar när han diskar, sjunger och sjunger..det kanske var fel. Han kan inga BSB-texter så han nynnar/sjunger de tre orden han kan, om och om och om igen. Han sjöng detta när han hörde ”Dom kommer kliva på dig igen” med Håkan Hellström


- Jag mötte dig på Jooord, bakom Thoorn, jag mötte dig på Jooord.

Håkan däremot sjunger väl - bakgaaatooor, bakgatoooor.


Hahahahhahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa


Åh min gud, det är något speciellt med en 2 meter lång, smal litteraturvetare med lite pottfrisyr sjunger BSB-låtar när han diskar med världens största händer.

Ännu roligare när samma figur, som är aningens självgod, sjunger så fel som - Jag mötte dig på Jooord, bakom Thoorn, jag mötte dig på Jooord.

Fast han grinade varje gång han hörde hurt med cash så jag förlåter allt.

F.ö det är nu, enligt ladbrokes, klart vem som vinner melodifestivalen. Dom stängde vadslagningen och delade ut pengar till dem som satsat på Carola som vinnare.

kul

//J

telefonförsäljare=pack

Det sägs att säljarna är de största köptorskarna. Det stämmer. Det är väldigt svårt att tacka nej när det ringer en 17-årig kille med acne och vill att jag ska köpa jättesköna trosor. Hur vet han att jag tycker att de är jättesköna? Jag föredrar punktform:
1. Han vet väl inte vad jag gillar för sorts trosor.
2. har han egna och pratar ur egen sak?
Ett stort mysterium. Men jag saknar det lite också. Alla som ringer och läser innantill och tom säger punkt och stor bokstav. Det är väldigt sällan som de frågar om tidsaccept och då lackar jag ur på riktigt. En telesäljare ska ALLTID fråga om de stör. Och självklart gör de det. Det är väldigt sällan som, iallafall jag, ligger hemma på soffan och tänker "jo, nu var det länge sedan någon telefonförsäljare försökte pracka på mig ett telefonabonnemang. Nu skulle det faktiskt vara mysigt och prata bort en stund". Men ack, den känslan infinner sig inte.
Därför har jag nu gått med i Nix för att slippa säga ja till allt som jag egentligen inte vill ha. //S

Wiper3

Det är färjävligt. D kom förbi och visade mig det barnspel som hon spelar dagarna i ända.
- Du kommer att bli fast och drömma om spelet.
Tack för det. Hon vet ju att jag blir beroende lika snabbt som det går att svepa en fernet.
Nu sitter jag här och spelar ett logiskt spel, jag som är humanist = så ologisk som det möjligtvis går att vara, och är såå fast. Det spelar ingen roll att jag blir asnöjd över mitt rekord på 12 000 när OthelloM får 23 000.

Vilka är mognast "karlarna" som vägrar berätta vart de ska i morgon, de ska vara lediga alla tre, skönt en p3dag för mig..., eller vi tjejer som ska bugga deras hemliga möte och spela in allt på mobilen...
Döm själva, det är inget mer med det! //S

Obsessed

Okej, jag fattar vinken. Detär så lätt att det går överstyr. Fick det här mailet av en kollega nyss och jag lovar att skärpa mig, från och med nu...eller nu...


Nått för fröken kanske?

Gör som Nina
Cardigans konsert är utsåld, men prova det som vi tror att Nina skulle ha gjort om hon varit ledig:
Drink på Gondolen, Häng på Pet Sounds Bar, Livemusik på Self Signed, Jazz på Roxy

Att åka till Stockholm på semester räknas väl inte?

Dagens låt:

Joråsåatt, dagens låt är idag tyvärr nerlagd. Inpirationen tryter pga att min kära (läs: sura) kollega A tidigt, tidigt i morse tog beslutet att vi ska lyssna på radio city hela dagen.
Hittills bästa låt Goodbye Englands rose... Stackars mig!!!
Det är inget mer med det! //S

Jag visste att det lönar sig att gnälla, nu spelar de Song 2 woho

You call it indie, I call it Svensson...
Roligt sagt av tjejen som blivit utskälld av två fd kompisar att jag inte gillar musik gjord innan 95, 1995.

Cyklist javisst

Idag började jag cykla till jobbet igen (egentligen igår när jag cyklade hem cykeln från jobbet)
7,5 km en väg en rätt skön väg. Problemet är alla jävla isbulor och isområden…lite jobbigt att ta sig fram (eller upp) på isbana.

Folk på jobbet kunde inte fatta att jag cyklade när det var så kallt. Efter 7,5 km är det inte kallt, det är genomsvett!!!! Fast det var en ganska ovanlig känsla att vara svettig men att svetten var kall på kroppen…

Jag har blivit vegetarian igen, efter drygt 2 år som kadaverätare så känns det skönt. Problemet är att jag från början fick min pojkvän att konvertera från vegetarismen när vi dejtat ett tag. Så han äter kött och lagar min veggokost. Han är fan bäst!

Jag får inte blogga på jobbet, återkommer nästa rast.

//J

Joråsåatt, eftersom det här är forumet för inbördes beundran:
Du är så duktig Jean som cyklar till jobbet! Det är inget mer med det //S

Dagens låt:

I was walking with the ghost- Tegan och Sara //S

Dra og dritt, jag hade helt och hållet glömt. Ibland har man en sån tur så klockorna stannar.
Min chef är i Alperna hela veckan! //S

Kakjävlar

Joråsåatt, där brände jag kakorna jag hade i ugnen. Ett riktigt kontrollfreak...

Dagens citat: Made a meal and threw it up on sunday, I´ve gotta lot of things to learn. //S

Rastlös

Slå upp rastlös i NE och du kommer att hitta ett foto på mig (förhoppningsvis inte mitt körkortsfoto där jag, enligt Jean, ser ut som en köttbulle med lugg!!!).
Ungefär en gång i månaden får jag för mig att jag ska flytta hem. Inte hem till Hofors såklart utan till Stockholm eller om jag är riktigt nere till Gävle.
Vad ska du göra där? frågar Jean. Och ärligehtens namn har jag ingen aning. Jag är hemma tre gånger om året jul, påsk och semestern och det räcker och det blir otroligt mycket över. 50 mil från mamma känns ibland som 50 mil för lite. Mina gamla vänner är idag utspridda över landet så det är inte heller till dem jag vill flytta.

Jag har flyttat runt en hel del i mit liv och pluggat. Jag hade kunnat göra som alla andra och läst på samma ställe hela examen, men icke sa Nicke Nordström, jag tröttnade och var tvungen att flytta. När jag äntligen kom till Göteborg trodde jag att nu är det slut på rastlösheten. Inte kan man tröttna på att bo i storstan. Jag kommer från ett ställe med 10 000 invånare där alla verkligen känner alla så vilken stad som helst med mer än ett café borde ju kunna täcka mina behov. Men som sagt, icke!
Under mina dryga sex år i den här stan har jag bott i tre olika lägenheter. Okej, tänker ni det är ju ingenting det finns så många på andrahandskontrakt i den här stan som flyttar en gång i månaden. Jorå, jag vet. Men jag har haft ett förstahandskontrakt och två bostadsrätter. Jag har ännu inte bott i min nuvarande lägenhet mer än 3 månader ändå kan jag komma på mig själv att sitta på hemnet. Sjukligt beteende. Man behöver inte vara mer än hobbyspykolog för att förstå att det är något jag rymmer ifrån. Något som jag tror blir bättre någon annanstans eller i en annan lägenhet, vad vet jag.
men nu har jag bestämt mig för att sluta känna så här, lätt sagt!
Med handen på hjärtat Jean, du har hört mig yttra de orden, utan att mena dem, för sista gången.
Jag ska bli mogen och vara nöjd med det jag har istället för att tro att det jag vill ha finns någon annanstans.
...men att byta frisyr räknas väl inte...? //S

Kontrollfreak

Jag har aldrig tänkt på mig själv som ett kontrollfreak. Trodde i min enfald att alla ville ha samma kontroll över saker och ting som jag själv. Men så är tydligen inte fallet. När jag tänker tillbaka på mitt liv så har det alltid sett ut så här. Jag har bara trott att jag har högre krav på mig själv än andra. Har alltid haft prestationsångest och jobbat hårt för att upprätthålla fasaden för Fröken Duktig.
Det ter sig säkerligen som arrogant i mångas ögon att inte lita på andra. Men det är inte det som är problemet. Jag tror inte att det är bara jag som klarar av att göra de här sakerna. Det känns bara bättre om jag har koll...
Exempel ur verkligheten:
Jag och H beställde biljetter till cardigans redan innan jul. Just den dagen då biljetterna skulle hämtas ut så stod det en hockeykör och sjöng: slut på kontot. Så jag kunde inte lägga ut pengar för H:s biljett. Så bokningsnumret messades ner till Malmö och helt plötsligt låg ansvaret på h istället, hemska tanke... Men det gick ba. Kanske pga att jag ringde och påminnde henne om deadlinen flera gånger, vad vet jag. Sen drog det ihop sig till veckan innan konserten och jag kunde inte hitta biljetterna någonstans ( har vanligtvis en eller högst två ställen där "viktiga" saker placeras). Ringer med gråten i halsen till H på jobbet och frågar har du möjligtvis Cardiansbiljetterna? Ja, minns du inte det?, säger hon spydigt. Jo, ja lite... Men jag slappnade i ärlighetens namn inte av förrän biljetterna var på plats här i Götet ( och visst påminnde jag henne även inför packandet).
Det är likadant när jag och ML går på bio. Jag måste ha ahnd om biljetterna under den timmen från det att de hämtas ut till dess de rivs. Litar jag inte på mina vänner? Jo, till viss del gör jag det...Skämt å sido, jag vet inte varför jag tror att jag är bättre på att hålla reda på saker och ting. jag är ju uppenbarligen slarvig. Annars skulle det inte fastna stenar under fötterna på mig när jag går genom hallen...
Javisst, det går till överdrift. Det har det alltid gjort. Jag fick, liksom de flesta flickor, ätstörningar. Men jag fick mina redan i sexan (idagens samhälle är det inget konstigt. Nu vet de flesta treåringar vad banta är. Men det är en annan diskussion en annan gång) och visst Fröken Duktig svalt soch spydde sig till den perfekta kroppen. En kropp som då bara var fet och äcklig i mina ögon. Jag tävlade i kanot på den här tiden och det sjuka är att prestationen alltid höjs i början. Ju smalare jag blev desto bättre presterade jag i kanoten.
På jobbet gick flera av tjejerna i höstas med i viktväktarna och eftersom även jag tjatade om min stora mage och feta lår försökte de få med mig. Men jag sa nej. Livrädd för att ännu en gång komma in i hetsätningen och svälten. Men tillslut kunde inte ens jag blunda för hur illa mina kläder satt så jag följde med. Örfilen jag fick av vågen kommer att förfölja mig resten av livet. En fruktansvärd upplevelse. Den fick mig att verkligen vilja göra något åt saken så jag började att följa programmet till 100% och det gick bra 2,5 kg första veckan och sedan har det rullat på eller av... På jobbet är de flesta imponerade av min målmedvetenhet. Det de inte vet, förutom att jag är en talang när det gäller att banta, är att jag njuter av att kunna kontrollera min kropp, igen. Skillnaden är att nu är det på ett hälsosamt sätt. Har aldrig ätit så mycket i hela mitt liv som just nu.
Det borde ju vara naturlogt för mig att säga att jag dricker inte för jag gillar inte att tappa kontrollen. Men faktum är att när det kommer till sprit så tappar har jag inga som helst problem att släppa kontrollen, pinsamt nog. Det är på den punkten jag borde leva mer som jag lär.
Nu måste jag läsa DN har hela veckan oläst och det går inte att slänga dem utan att ha läst dem, eller hur? //S

Fredagsstämning

Klockan är inte ens nio men fredagsstämningen har redan infunnit sig. Min personliga frredagsstämning börjar oftast redan på torsdagskvällen när jag väljer kläder till morgonen efter (jag vet inte varför jag envisas med att väljadagen innan när jag är en humörmänniska och verkligen MÅSTE känna för de kläderna jag använder).
Idag ska vi ha en organiserad AW. JÖ ska sluta och vi ska ut och dricka gravöl för henne. Jag är emot organiserade AW:s. Det ska vara spontant för att det ska bli roligt. Det är alltid roligare att spontant hamna på Rockbaren aka Ockbaren en tisdag än att bestämt två veckor innan att vi ska ha JÄTTEkul på AW:n och vara ute JÄTTElänge och inte alls dricka oss apfulla redan kl. 18. Det blir alltid samma visa jag blir alldeles för full alldeles för tidigt och allt blir platt fall.
Dagen efter vaknar jag med en härlig ångest, se bakfyllebloggen.
Men som sagt, fredagsstämning är härligt hur som helst.
I eftermiddag ska vi ha utbildning och jag då ska min Marilynmugg fyllas med "kaffe" //S

Konkurrens är farligt!

Det blåser friska förändringsvindar här på företaget. Eller egentligen blåser det väldigt hårt och svårt. Det har ända sedan jul pågått förändringar här mest på ont.
Nu har det utannonserats en del nya tjänster som vi anställda får söka om vi är intresserade. Vi vet inte hur många platser som är sökbara eller vilka som är behöriga för tjänsterna.
Det som hänt sedan vi skickat in våra CV:n och varit på intervju är att folk blivit misstänksamma mot varandra och rykterna har såklart börjat florera. Konkurrens gör folk nervösa och framförallt otrevliga. Stämningen är fruktansvärd här nu. Men jag njuter av den. Det är underbart att se "vuxna" karlar nervösa som tonåringar påväg att få sitt första riktiga hångel.
Imorse på morgonmötet hade vi en riktig freakshow. Två av våra "karlar" reste sig bryskt och lämnade rummet. Här kommer en sammanfattning ( kommer inte ihåg allt ordagrannt pga ett hysteriskt skrattanfall):
Vi spelad Brainwash ( ett spel med där en massa kategorier ska börja på samma bokstav, som drink, b-kändis, maträtt etc.) jag blev arg när inte Keldas tomatsoppa räknades som mejeriprodukt. Då reser den ena av "karlarna" upp och säger att han ska ringa en kund jävla tjafs la han dock till innan han gick.
Sedan fortsatte vi och på musikartist hade jag skrivit Tomas Dileva. Då säger den andre "karln" att han är från Gävle så det räknas inte. Okej, säger jag. Men du har skrivit Tomas Ledin och han är från Sandviken så det räknas absolut inte.
Sen går vi över till kategorin Finns på Focus och en samma "karl" har skrivit tacos varav D säger att det är en maträtt ingenting man kan köpa på Focus, däremot kan man köpa tacosås, tacoskal etc. Precis, säger jag.
Men det skulle jag såklart inte ha gjort. "Karl" nr 2 reser på sig och säger: Det är alltid ett jävla tjafs med er. Det går inte att göra något utan att ni ska tjafsa.
Det roliga var att alla, hela teamet, börjar gapskratta. Inte riktigt den reaktionen han ville ha.
Det är inte första gången som den här "karln" får hysteriska fjortisfrökenanfall. På förra julfesten skällde han ut mig och en kollega efter noter. Sedan började han att gråta och skulle säga upp sig.
Kvällen slutade iallafall med poäng till mig. Jag är nämligen såå vacker, mohahhaha //S

Jag är ball...

när jag är småfull...faktiskt.

Jag ska lära mig att gå runt med papper och penna så jag kan skriva upp det jag kommer på när jag är onykter. Jag hade flera bloggar klara i huvudet...nu. INGET!

tomt

igår var jag på soundtrack, apkul. Något som var tråkigt var ju whyte seeds, ledsen men det sög.

jag stod och rökte i pausen mellan tsool och WS och tjuvlyssnade som vanligt. Dom pratade om förförbandet, trummor och orgel, och att det var sådär skönt rockjazzigt och blaaablaaa. Men iaf så ville den ene killen verkligen få fram att han var lite nere med det coola förförbandet och sa att han roddat för dem. Roddat? Killen rullade ut sin egen jävla orgel! Nevermind, jaja det som störde mig var att det blev lite sådär pinsamt tyst i deras lilla grupp för rodd-historien hade ingen riktig plats i diskussionen. Ju äldre jag blir destu mer stör jag mig...på a l l t!!!

jag ska skärpa mig med min yoga och sluta äta kött igen, då kanske jag blir snäll.

imorgon kommer nya pinsamheter från J, kom och tänka på förrförra midsommarafton när jag träffade mina svärföräldrar för första gången

kall stjärna...låter som kallskänka, kallskinka

jag och min radio

tävla och vinn din vikt i salami och basturökta produkter

what the f:et!!!

//J

Turist, javisst!

Det är skandal. Jag har bott i Göteborg i 5,5 år och jag har aldrig satt min fot i feskekõrkan. Så idag ska det äntligen bli dags för ett första besök.
Jag har helller aldrig varit i Botaniska trädgården, Rösska museet, Hasselbladscenter och säkert många fler "viktiga" turistmål. Sjöfartsmuseet och Naturhistoriska var jag på innan jag flyttade hit. Varför bo i en sådan stor stad om man inte utnyttjar utbudet? Från och med i dag ska jag bli bättre på att "turista" i min egen stad.

Dagens låt Oh, Horatio med Tiger Lou. //S

Dagens låt

Dagens låt: We´re from Barcelona med I´m from Barcelona.

I sann blogganda måste jag ju berätta vilken som är dagens låt.
Dagens låt är: Chosen one med Concretes.

Den som kan sitta still och inte dumle det minsta förlorar.

A är också sjuk idag. Och idag har de spelat sjukt bra musik på p3. Då är det väl inte mitt fel att jag inte kan jobba heller. Annars bråkar vi alltid om radiostationerna jag och A. Han vill lyssna på Morgongänget på Radio City medan jag som alla vet vill lyssna på p3.
De borde göra mig till viljes eftersom både min chef och försäljningschefen tjatar om hur mycket jag påverkar stämningen här på kontoret. Jag lovade tre gånger igår att jag bara skulle prata positivt med de kollegor som försökte vara negativ med mig.
Här kommer min kravlista för att jag ska gå med på det:

1. Frukt, godis, bullar, gratis lunch med mera. Allt gott vill jag ha. I en skål,på mitt skrivbord. Orkar ju inte resa på mig för att hämta allt gott.

2. Fri bil och mobil även på helger och semester.

3. Appropå semester så vill jag ha minst 10 veckor.

4. Jag vill ha mandat att spraka alla som jag stör mig på. Med omedelbar verkan om det skulle behövas.

5. Högre lön men det ska jag väl inte ens behöva nämna.

6. En snygg sekreterare som hämtar kaffe och dyl + att han ska ringa mina elaka kunder. Peter S funkar.

7. Förkortade arbetstider. Jag vill komma in till 11 och dra igen runt 3.

ja, det var allt jag kom på just nu // S

saker man gör

Jag satt och tänkte lite på allt man gjort och sagt här i livet som vart mindre begåvat.

Mitt trick för att minimera skadan de senaste åren har väl varit att jag helt enkelt hållt mig sysselsatt.

Saker jag slutat göra,

klippa mig själv

färga håret i fler färger än en i taget

tänkt efter en stund innan jag går ut med med kläderna som jag satte på mig först, de där som man klär på sig med humor

köpa skivor för mina sista pengar den 10:e i månaden och käka hemma hos mamma de sista 2 veckorna innan man får lön

säga upp mig i tid och otid

ha 5 min framförhålling

bura in mig i lägenheten i 3 veckor med för mkt böcker och lite väggfärg och komma ut blek, knäpp med nymålad lägenhet

dras till "svåra" killar...du vet det här självcentrerade shoegaserpopoffret som tycker att allt man gör är lite horigt så länge man inte sitter ensam med sin gitarr och som tycker att all annan musik än just den han lyssnar på (även om han hört det eller ej) är tråkig och billig.

berätta om alla tankar man har i huvudet innan man tänkt efter hur de låter,

nu kanske du undrar varför jag gjorde denna listan nu...jag har vart hemma sjuk för länge och tror att rakhyveln kan ge mig en ny rolig frisyr

imorgon blir det jobb OCH afterwork med stein

//J

Soffa+Täcke=Stress

Sitter i soffan glor på tv utan ljud och lyssnar på Neutral milk hotel (man ska vara MYCKET piggare när man lyssnar på nmh men det funkar ändå)

Jag är SJUUUUUUUUUK.

Ännu en kommentar som ledde till ett eget inlägg istället.

Jag har aldrig haft någon riktig idoldyrkan, iaf inte förens jag hörde och såg Nicolai Dunger. Jag säger bara HERREMINJÄVLAGUUUUD den här mannen är inte sann. Jag har tjatat om honom sen dess. Jag köper tidningarna som han finns med i, tvingar folk att gå med på spelningar, pratar med främmande människor på spelningar om honom (jag gör aldrig sånt, jag gillar inte främmande människor, folk som inte känner mig och börjar prata med mig skrämmer skiten ur mig) jag har till och med tjuvringt hem till honom en gång (sick!!!).


Idag missar jag mycket på jobbet, stein är utklädd till indiepoppare, mina kunder blir knepiga när dom inte får tag på mig och jag orkar inte gå ut och köpa slingmedel så jag kan bli überblond innan jag går till frissan imorgon.

Jag är hungrig hela tiden men orkar inte köpa mat och jag vill inte äta något som jag har hemma..


kom och mata mig stein, jag vet att du läser!!!

snart är det soundtrack och sen den 1 april då jag äntligen får se the divine Mr M igen.


hej hopp

//J

Om jag inte känner något, varför blir jag då så tom när det är över?
Kanske är tomheten min normala känsla.
Vill att allt ska bli som vanligt, ändå är det det som jag fruktar mest!!! //S

Kärleken

Då ska jag väl en gång för alla beröra det här otäcka ämnet då. Har smitit länge nog. Men det är nog faktiskt dags nu.Vet inte rikitgt hur jag ska börja.
Tror att det här blir en bra sammanfattning: Jag är rädd för kärleken.Inte lite halvskraj så att jag kan skutta iväg på dejter bara för att "känna" på personen ifråga. Nej, nej jag är helt enkelt livrädd. Kommer aldrig ens till dejtingstadiet. Innan dess har jag redan kommit på 10 000 anledningar till varför jag inte vill träffa personen igen ( fula skor är en av mina bra anledningar).
De gånger jag ändå träffar på en trevlig karl och går med på en och annan dejt så ska det alltid gå så jävla fort. Innan jag ens har fattat att jag har en ny post i min mobil så ska man göra det ena och det andra, känna si och känna så.
Jag springer med och försöker så gott jag kan bli kär. Sen efter en vecka eller två så kommer det: det går lite väl fort det här. Vi kanske inte ska ses så mycket. Det är bättre om vi tar det lite lungt. Eller om jag har tur: Jag tycker om dig men inte på det sättet.
Tack så jävla mycket att jag fick en syl i vädret! Tack för att du lyssnade på mig när jag försökte säga det tusen gånger.
Jag har försökt att bli kär. Har verkligen gett ett gäng killar en chans men jag är så seg att när jag kommit fram till för eller mot så har de redan tröttnat, oftast, på grund av min kylighet ( läs: vånda).
Jag gillar heller inte att "prata ut" om känslor. Så jag finner oftast ett sätt som gör att killarna "dumpar" mig istället. Det känns på något konstigt sätt bättre då.Det går helt enkelt inte. Jag blir inte kär. Vet inte hur man gör eller hur det ska kännas. Visst, jag kan bli förälskad men det går över precis lika fort som det kom, och oftast är det i en låt eller en film på bio, eller mina söta gudbarn. Men inte i någon karl.

Mina vänner frågar mig vad det värsta är som kan hända. Svaret är: att bli dumpad.Hur kan jag som är mol allena vara mest rädd för att bli dumpad. Men jag är såklart rädd för att öppna mig och sedan bli trampad på. Att bli sårad och förödmjukad. Att stå där med pattarna i mangeln som M skulle ha sagt.

Jag har insett att jag kommer att leva mitt liv i stillsam ensamhet.Det är inte mer med det// S

Äntligen över

Då var årets två mest tråkiga åtaganden (det blir lite roligare om man ser på det som åtaganden något jag gör för dem och inte tvärsom) gjorda, gynekologen och tandläkaren. Den ena drar jag mig för pga att det kan bli så jävla dyrt och den andra behöver jag väl inte ens gå in på. Hade inte varit hos tandläkaren på 6 år innan jag tog mitt förnuft tillfånga och stapplade dit. Bet ut en tuggtand, b12, men inte var det så akut så jag väntade i tre år innan jag lagade den.

Och visst blev det dyrt, jävligt dyrt. Men det beror mer på att jag är bra på att shoppa. Köpte mig tre fina nya framtänder och en bettskena. Bettskenan var jag i behov av så den får jag väl lägga på hushållsbudgeten. Medan framtänderna enbart var av estetiska skäl. Och billigast av allt var såklart lagningen av tuggtanden.

En sak som jag undrar över är om gynekologerna själva hasar ner lite extra och slappnar av när de utan underkläder hoppar upp i djävulsstolen? //S