Goda grannar

Min granne Svea hatar mig. Det skar sig från allra första början. Kanske beror det på att jag inte ringde på hennes dörr och hälsade mig själv välkommen till huset, det är så svårt att veta. När jag hade bott i lägenheten i drygt en månad var jag hemma en fredag från jobbet och var sjuk. Gick upp strax efter elva och satt på stereon. Kl 12 damp det ner en väldigt välskriven lapp om hur mycket min “musikanläggning” störde stackars Svea och hennes HundFan när de befann sig i köket. Hon gav mig också ett par handfasta tips om hur jag skulle gå tillväga med sänkandet av basen och en lektion i hur betongväggar sprider (o)ljud.
Som den sanna kärringen jag är sänkte jag såklart stereon och har inte spelat speciellt högt sedan dess och knappt alls haft allsång. Och Svea och HundFanen har hållit sig på sin kant.
Men så i lördags var det dags igen.
Jag hade födelsedagsfest vilket jag hade varnat min grannar för med en lapp. I trapphuset. Mötte Svea och HundFanan på väg till affären men hon tittade inte ens på mig när jag sa hej och drog på mitt allra falskaste leende. Man kan gå in från två olika håll i mitt hus. En som är närmare från spårvagnen och en som är närmare om man kommer gående. Eftersom spåren håller på och byggs om just nu så kom de flesta från det jag kallar “framsidan”. jag slängde således ner mina nycklar till gästerna och gick sedan och släppte in dem genom dörren som Svea kallar för “genvägen”.
När proceduren hade genomförts ett antal gånger och det inte längre återstod några gäster på listan kommer Svea och HundFanen ut genom dörren (HundFanen tog sin chans, förstod med ett djurs instinkt att det var mycket mer lattjo hemma hos mig än hos Svea, så Det sprang in hos mig). Hon kom fram till mig med ett turbanliknande föremål på huvudet och frågade om inte jag kunde släppa in min gäster från framsidan istället. Det blev sånt spring i dörren bredvid hennes hela tiden och vi bor ju i ett sådant lyhört hus. Visst, svarade jag och berättade att alla nog redan var på plats. Men sen ska de ju hem också vid ett två och då blir set spring igen...Jodå, det lovade jag att hälsa mina gäster. Det gjorde jag med men jag tvivlar starkt att någon kom ihåg det på natten, jag gjorde det definitivt inte.
Sedan igår kom Storasyster och hämtade grejor, då kom hon samma väg som vanligt. När hon ett par timmar senare kom igen så tittade Svea och HundFanan ut. Jag stog kvar och tittade på henne eftersom det verkade som hon ville säga mig något. Men HundFanan rymde och hon valde att ta med sig Det in igen utan att säga ett pip. Men jag visste hela tiden att något är på gång, kärringar som Svea nöjer sig inte med att bara blänga, de ska göra livet riktigt surt för sina medmänniskor (läs:grananr). Så idag när jag kom hem från jobbet visste jag redan innan jag öppnade dörren att det skulle ligga en lapp på dörrmattan och mycket riktigt. Den här gången hade hon använt sig av en dator, kanske för att jag riktigt ska förstå hur viktigt hennes meddelande är. Så här skrev hon:
2006-04-24
Hej Kristina!
Om du behöver en “egen” ingång till Din lägenhet, från just Skanstorget, för Dina gäster och vänner, ber jag dig att använda ingången på plan 2 vid tvättstugan.
Det är mycket lyhört i huset, speciellt korridorerna och framförallt i de delar av dem som har betonggolv.
Övrig upplýsning om BRF: s trivselregler finner du på vår hemsida. Där finns också upplysningar om vår trevliga lokal som kan användas vid större fester och dylikt.
Tack för visad hänsyn!
Svea och Hundfan
Plan 3
Ja, så var det med det. Svea tror verkligen att jag är 20 och nyflyttad hemifrån. Ska nog upplysa henne vid nästa sammanstötning om att den här kärringen minsann var sekreterare i sin gamla bostadsrättsförening och att ordföranden i den minsann saknar henne så mycket att han ringer för att småprata ibland...
Vi får väl se om hon gillar födelsedagspresentsskivan eller om hon kommer och klagar på den med...//S