Rastlös
Slå upp rastlös i NE och du kommer att hitta ett foto på mig (förhoppningsvis inte mitt körkortsfoto där jag, enligt Jean, ser ut som en köttbulle med lugg!!!).
Ungefär en gång i månaden får jag för mig att jag ska flytta hem. Inte hem till Hofors såklart utan till Stockholm eller om jag är riktigt nere till Gävle.
Vad ska du göra där? frågar Jean. Och ärligehtens namn har jag ingen aning. Jag är hemma tre gånger om året jul, påsk och semestern och det räcker och det blir otroligt mycket över. 50 mil från mamma känns ibland som 50 mil för lite. Mina gamla vänner är idag utspridda över landet så det är inte heller till dem jag vill flytta.
Jag har flyttat runt en hel del i mit liv och pluggat. Jag hade kunnat göra som alla andra och läst på samma ställe hela examen, men icke sa Nicke Nordström, jag tröttnade och var tvungen att flytta. När jag äntligen kom till Göteborg trodde jag att nu är det slut på rastlösheten. Inte kan man tröttna på att bo i storstan. Jag kommer från ett ställe med 10 000 invånare där alla verkligen känner alla så vilken stad som helst med mer än ett café borde ju kunna täcka mina behov. Men som sagt, icke!
Under mina dryga sex år i den här stan har jag bott i tre olika lägenheter. Okej, tänker ni det är ju ingenting det finns så många på andrahandskontrakt i den här stan som flyttar en gång i månaden. Jorå, jag vet. Men jag har haft ett förstahandskontrakt och två bostadsrätter. Jag har ännu inte bott i min nuvarande lägenhet mer än 3 månader ändå kan jag komma på mig själv att sitta på hemnet. Sjukligt beteende. Man behöver inte vara mer än hobbyspykolog för att förstå att det är något jag rymmer ifrån. Något som jag tror blir bättre någon annanstans eller i en annan lägenhet, vad vet jag.
men nu har jag bestämt mig för att sluta känna så här, lätt sagt!
Med handen på hjärtat Jean, du har hört mig yttra de orden, utan att mena dem, för sista gången.
Jag ska bli mogen och vara nöjd med det jag har istället för att tro att det jag vill ha finns någon annanstans.
...men att byta frisyr räknas väl inte...? //S
Ungefär en gång i månaden får jag för mig att jag ska flytta hem. Inte hem till Hofors såklart utan till Stockholm eller om jag är riktigt nere till Gävle.
Vad ska du göra där? frågar Jean. Och ärligehtens namn har jag ingen aning. Jag är hemma tre gånger om året jul, påsk och semestern och det räcker och det blir otroligt mycket över. 50 mil från mamma känns ibland som 50 mil för lite. Mina gamla vänner är idag utspridda över landet så det är inte heller till dem jag vill flytta.
Jag har flyttat runt en hel del i mit liv och pluggat. Jag hade kunnat göra som alla andra och läst på samma ställe hela examen, men icke sa Nicke Nordström, jag tröttnade och var tvungen att flytta. När jag äntligen kom till Göteborg trodde jag att nu är det slut på rastlösheten. Inte kan man tröttna på att bo i storstan. Jag kommer från ett ställe med 10 000 invånare där alla verkligen känner alla så vilken stad som helst med mer än ett café borde ju kunna täcka mina behov. Men som sagt, icke!
Under mina dryga sex år i den här stan har jag bott i tre olika lägenheter. Okej, tänker ni det är ju ingenting det finns så många på andrahandskontrakt i den här stan som flyttar en gång i månaden. Jorå, jag vet. Men jag har haft ett förstahandskontrakt och två bostadsrätter. Jag har ännu inte bott i min nuvarande lägenhet mer än 3 månader ändå kan jag komma på mig själv att sitta på hemnet. Sjukligt beteende. Man behöver inte vara mer än hobbyspykolog för att förstå att det är något jag rymmer ifrån. Något som jag tror blir bättre någon annanstans eller i en annan lägenhet, vad vet jag.
men nu har jag bestämt mig för att sluta känna så här, lätt sagt!
Med handen på hjärtat Jean, du har hört mig yttra de orden, utan att mena dem, för sista gången.
Jag ska bli mogen och vara nöjd med det jag har istället för att tro att det jag vill ha finns någon annanstans.
...men att byta frisyr räknas väl inte...? //S
posted by stein unt jean @ 7:17 fm
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home