Våga Vägra Mediehysterin

Läser i senaste numret av Bon att författare har blivit allt snyggare. Att det, enligt Horace Engdahl bland andra, är lättare att bli marknadsförd om man har en vacker yta. Ytligheten är tillbaka. Vem hade kunnat ana det med alla dokusåpor och livsstilsprogram på tv och reportage i pressen som berättar hur vi ska se ut för att vara riktigt inne.
Jag har vänner som på allvar tycker ungefär följande:
Att man måste bry sig om sitt utseende innan man går utanför dörren annars får man skylla sig själv att man blir glodd på. Det är ett faktum att man blir dömd för sitt utseende och man kan väl förvänta sig att alla åtminstone slänger ett getöga i spegeln innan de går ut.

Tom jag vet att man blir dömd efter sina kläder, hår, smink etc. Men jag har iallafall ambitionen att motverka den här ytligheten. Vi kan inte bara ge upp och låta mediefieringen ta över våra liv och bestämma hur vi ska tycka och tänka.
Mannen med gitarren klär medvetet ner sig för att han vill inte att människor ska döma honom och få förutfattade meningar. Så cyniskt vill inte jag leva. Jag vill inte behöva tänka varje dag vad jag signalerar. När jag och MMG pratade om vad kläder signalerar frågade jag vad jag stod för. Han svarade blixsnabbt: -Rock!-Varför då? undrade jag. -Du har en svart huvtröja, svarta jeans och converse på dig. I så fall är jag en cowgirl idag och lyssnar på country, coolt…

Och nu har ytligheten alltså även kommit till litteraturen. Trodde faktiskt att det var en bransch som skulle få hållas utanför (snart får jag väl sparken som telefonförsäljare också för att jag är för ful…) hysterin. Vem fan bryr sig hur en författare ser ut? Ingen förutom de som marknadsför dem och det vet vi hur fixerade de är (fördomar på hög nivå). Hade tänkt sitta på min kammare och skriva den stora romanen (se tidigare inlägg) men nu får man hoppas att redaktören är blind så att manuset inte refuseras redan på första mötet.

Så Våga Vägra Mediehysterin //S