Bekännelsens tid är här!

Jag är förälskad.
Riktigt härligt superförälskad.
Tiden står stilla när jag hör hans röst.
För att inte tala om de gånger när jag får se honom.
Det händer inte speciellt ofta.
Däremot hör jag honom på radion flera gånger i timmen, känns det som.
Javisst är det IdolSebastian jag pratar om.
Eftersom mina tv-vanor sträcker sig till max 4 timmar i veckan så var det ett under att jag såg honom första gången.
Men jag hade bestämt mig för att titta på uttagningarna som alla pratade om efter förra säsongen. Det är alltid lika skönt att se andra göra bort sig.
Sen blev det veckofinal och jag var sjuk och låg hemma med en stor godispåse. Och där var han. Mannen i mina drömmar. Så snygg och han sjöng rakt in i hjärtat på mig. Det är väl det här som kan kallas för att vara gumsjuk. Sen var jag fast. Såg varje veckofinal jag kunde komma över bara för hans skull.
Men det var inte förrän i tisdags jag insåg hur illa det var ställt med mig. Jag satt och åt middag och tittade på ztv (den tiden man lägger ner på tv-tittande när man äter räknas inte) och där visade de hans video. Det är inte ofta som fröken lägger ifrån sig gaffeln och gör ett uppehåll i ätandet på 4 minuter.
Han är ju såå gullig! //S