Jeanne d´Arc våldtar Hitler

Vi är två tjejer på 28 jordsnurr som bor och arbetar i Göteborg. Säljare by day, pathetic at night.

lördag, februari 25, 2006

Ständigt denna bakfylla

Ja, så hände det igen då. Min planerade hemmakväll med den alldeles lysande stycket av litteratur Den amerikanska flickan blev utbytt, som så många gånger förr, av rödvin, sång och dans. Inte glömde jag väl att glömma champagnen och snittarna från NK:s eminenta delikatessavdelning? I takt med målen i OS-semifinalen fylldes även våra vinglas och tillsist hamnade vi alla på Bliss. Jag trodde att Bliss var ett ställe för lite "finare" människor och ack så rätt jag hade. Alla var skitsnygga. Det syndes inte på någon, förutom på mig, att man slunkit ut på stan direkt efter jobbet. Eller hade de inte det?
Jag gjorde en klassiker och stängde av telefonen för att inte "råka" ringa eller skicka ett sms på fyllan. Jag blir nämligen lätt aggressiv när jag har dragit i mig ett eller fyra glas för mycket. Men hela kvällen igår höll jag mig i skinnet. Och om jag inte missminner mig helt så ljög jag heller inte en enda gång, men det ska jag lämna osvuret...
Det här med att ljuga på fyllan tycker jag borde klassas som en sjukdom. Precis som spelberoende så borde även att ljuga på fyllan tas på allvar. Det borde finnas hem för sådana som oss ( jag vet att jag är långt ifrån ensam om det här problemet och kan räkna upp minst tio i min bekantskapskrets som till och från blir slavar under alkoholen och ljuger om ditt och datt) där vi kunde lära oss att bara prata sant fastän vi ligger under borden.
Såklart skulle ajg aldrig ljuga för någon jag känne. Det är faktiskt helt uteslutande för nya människor och alltid, iallfall nästan, för sådana som jag instinktivt har något emot. Jaja, nu kommer jag att klassas som väldigt omogen och det är väl det jag är också, antar jag...

Jag grät idag, tror att det har med bakfyllan att göra, när Anna-Carin Olofsson vann sitt efterlängtade guld. Sen grät jag igen, det måste verkligen ha med bakfyllan att göra, när Kungen smet in under stängslet som höll publiken från medaljörerna för att ge ACO (vill också ha ett käckt smeknamn) en kram. Men det kändes så stort, för dem båda två.

Varför är mjölken alltid slut på helgen när jag vill dricka kaffe? Och varför finns det inte hemkörning på mjölk och smågodis? Jag skulle lätt betala en tjuga för en liter mjölk bara den kom hit. Eller masa mig ur pyjamasbyxorna och springa ner till sevan kanske // S

fredag, februari 24, 2006

Tack Sara

Jag var hemma från jobbet igår. Hade feber så jag sov väldigt länge och tänkte att det får allt bli en långfrukost framför konståkningsreprisen eller nåt annat deprimerande. Som tur var så började den mest underbara dokumentär jag någonsin sett istället. Saras värld hette den och handlade om en funktionshindrad tjej. Sara var full av livslust och livssanningar. Inte visste jag att en funktionshindrad tjej, som tyckte att hon var värd ett diplom för att hon lyckades ordna en middag bestående av markaroner och köttbullar, skulle få mig att förstå vad livet går ut på. Sara rörde mig till tårar flera gånger det största bölet kom när hon förklarade följande direkt till mig:
"Det är svårt att hitta den rätte. Det är inte säkert att man blir lycklig bara för att man har en pojkvän. Det viktigaste är att vara lycklig, att lära sig att vara lycklig på egenhand".

Det här är väl egentligen intet nytt. Men på det självklara sättet den här underbara kvinnan sa det på gjorde att jag äntligen förstod. Nu ska jag i fortsättningen skita totalt i vad människor runtomkring mig tycker och tänker om mitt sätt att handla gällande karlar. Jag ska först och främst jobba på att bli lycklig i mig själv, sen kan vi gå ut i världen och flörta. Precis som Sara.

Ingen ursäkt i världen duger DU måste se reprisen på Saras värld, lördag 25/2 kl. 15.20 i svt 2.

onsdag, februari 22, 2006

Elit?

euhm HALLÅ!?! Detta är ju för fasen sinnessjukt.

Läser tidningen i godan ro och finner detta

Hade det varit en Elit hade jag kunnat köpa det, det är ju bara nöjeslivets low life till människor och har inget att göra med överlägsenhet att göra, endast ren och skär mobbing.

De två "elit"-människorna Bard och Söderqvist skrev ju en bok som kom ut 2000. Vad jag får för bild av den här Elit-prylen är ju att det endast är på sandlådenivå, och tillför lika mycket substans som Mikael Tornving, Sinding-Larsen, Jonna Bergh och Virtanen gör i övrigt också. Att kasta skit är ju bara underhållande, det hade varit skillnad om det tagit sådana svängar som deras bok siktar på - att människor med makt inom finans och politik sluter sig samman, då kan det bli farligt, men det här är ju bara larv.

Det är väldigt lätt att sjunka till deras nivå så det är precis det jag tänker göra!

Alexander Bard - Ett pompöst svin i ful mustasch och shorts som tror att han är en guds gåva till just det projekt han väljer att hålla på med idag. Du är ful och du är kort. Så börja grina då ditt perverterade missfoster.

Jan Söderqvist - En skit som tydligen tycker att bästa sättet att bemöta kritik är genom att anmärka på personens i frågas vikt. Moget. Och det är ju tur att du själv är så satans snygg i vattenkammat hår och ”i-wanna-be-special-med-fula-bågar”.

Katerina Janouch - Behöver jag ens säga något?


Calle Norlén – Borelén is more like it.

Jaja the list goes on och för er som inte orkar läsa artikeln så är listan här, kopierad från DN

Fredrik Virtanen på Aftonbladet, programledaren Adam Alsing, och Quetzala Blanco på Expressen, Per Sinding-Larsen på SVT, Svenska Dagbladets musikkritiker Stefan Malmqvist, Anna Björkman, Jonna Bergh, chefredaktör på Cosmopolitan, Daniel Björk som är redaktionschef på tidningen Rodeo, Nöjesguidens chefredaktör Daniel Sparr, Madelaine Levy, redaktionschef på Bon och skriver även för samhällsmagasinet Fokus, klubbprofilen Gustav Gelin, grundaren av Flashback Jan Axelsson, vd:n för Great Works David Sundin, krögaren Erik Videgård, frilansjournalisten Jessica Gedin, Maria Hörnfeldt, Erik Hörnfeldt, chef för Mediatjänster 3 och krönikör på Journalisten. Mikael Tornving, komiker och programledare, var till exempel med i "Parlamentet" och ledde Melodifestivalen, Eva Wisten, författare och journalist, skriver krönikor för Dagens Media, David Erixon, marknadskommunikationschef på Vodafone, Rio Cederlund, psykolog och ordförande för Sveriges doktorander, Svante Nygren, författare och journalist, Jon Karlung, vd på bredbandsföretaget Bahnhof, där Elit ligger. Andreas Norman, styrelseordförande i KN Telecom och Oscar Swartz, skribent, ekonom och IT-entreprenör. Radioprataren Kjell Alinge och Expressens Natalia Kazmierska är nyligen utrensade från listan.

//J



tisdag, februari 21, 2006

In your face!

Mitt ex (jag skrev om honom för några inlägg sen) som läser min blogg...(eEhK) var vänlig nog att påminna om andra små fadäser under vårt väldigt korta och inte så intensiva förhållande (han bodde i Holland jag i Göteborg). Han sa att jag hade glömt en sak från första frukosten, nämligen att jag lyckades få in KNULLA SOM DJUR i en mening när hans mamma var i rummet bredvid...som om det skulle vara pinsamt när hon sett mig bakfull endast iklädd för stora vita bomullstrosor grandma-stile.

Han kände också ett behov av att påminna mig om andra saker som han hotade med att berätta för folk om jag inte var snäll mot honom i bloggen....så jag berättar det själv! hahahaa (bondskurkskratt)


Jag åkte ner till Eindhoven och hälsade på honom på alla hjärtans dag för sisådär 5 år sen. Den 14 februari 2001 började ganska romantiskt (förutom att jag var knockad av någon sorts tablett läkaren skrivit ut) på en restaurang. Jag åt någon smaskig skaldjurspasta och sen gick vi hem till hans studentrum och började dricka whisky (bowmore om jag inte minns fel). Käre Jean tål dock inte så mkt sprit i vanliga fall men var lite nervös och började hälla i mig lite väl mycket. Vi går i alla fall vidare till någon studentpub och där blir jag ännu mer nervös...ett rum fullt med holländare och jag hatar att prata engelska. Jag tokdricker, till saken hör också att ölen serveras i små vanliga dricksglas...många öl på kort tid, mkt skum och jag mår illa. Jag tar kurs mot toaletten precis när min käre pojkvän haffar mig och vill presentera mig för sina vänner...jag skakar på huvudet men tror inte han märker det och han släpar mig vidare. Jaja det slutar i alla fall med att jag kräks PÅ den första av hans vänner jag skakar hand med, då släpper han minsann iväg mig till dass. Sen så har fröken tröttnat och vill gå hem, meddelar nog inte det men beger mig mot studentrummet. Det tar ett bra tag men jag hittar...jippieee! Jag har i vanliga fall noll lokalsinne men radarn kanske funkar bättre när man är näst intill medvetslös.

Jag vet inte vad han kan förvänta sig av tjejen som han sa var som "ett barnprogram från 70-talet fast mer paranoid"

signing out

dagens låt Bohemian like you-Dandy warhols

//J

måndag, februari 20, 2006

Doktor doktor, can you fix my heart?

är det någon som minns Dr Ruth Westheimer? Jag menar allvarligt talat, ett litet torrt skinn i för stor fotölj som pratar sex. Vem vill tänka på en rynkig, beskäftig judisk mormor när man ska få till det? Sen har vi allas våran Dr Phil, en för stor kille med stora möbler på scen som pratar om bantning. Detta kanske inte är direkt PK men det är ju å andra sidan inte jag heller som tur är och detta måste sägas! Jag klarar inte av när feta människor pratar om hur man ska gå ner i vikt, det känns som hyckleri, big boned my ASS! (det var kul på många sätt om man sett mig). Min käre vän M sa en gång, när han inte sett mig på ett halvår och jag sa att jag gått upp säkert 10 kg. "Ja men då är du ju som en hoppborg, stor, mjuk och rolig" TACK SOM FAN!

Anledningen att jag tar upp Dr ruth och Dr phil är att jag är ganska kass på att prata med och råda folk i kärlek och svårigheter. Jag är liiiiivrädd för att säga fel saker, fråga för mycket eller för lite. Jag är nog också lite av en ja-sägare, lite för rädd för konflikter. Jag var bättre när jag var singel själv, när man kunde sitta och hålla (och klaga med framförallt) med utan att verka hycklande. Jag har fått mitt gitarrmongo som älskar mig läbbigt mycket utan att vara creepy.

Det konstiga är ju att jag faktiskt saknar den delen av singellivet, det där klagandet på att man aldrig hittar någon, dessotum har jag ju blivit 2 ton tråkigare sen jag blev sambo men det är ju en annan sak.

HAHAHAAA jag älskar TV5 Nordic

Tid: 2000 - 2100
Titel: Mina mammor brukade vara män - Imdb
Övrigt: Brittisk dokumentär från 2005. Tolvåriga Louise Jarvis pappa Brian har gjort en könsbytesoperation och är nu mamma Sarah. Hans partner, truckföraren Lee, har också gjort en könsbytesoperation och är nu Louises andra mamma Kate. Text-tv 199.

dagens låt, James-Laid.

//J

ps.

(je suis un petit hoppborg)

min pojkvän trodde i 2 år att jag kunde prata flytande franska, varför vet jag inte.

torsdag, februari 16, 2006

Jag gillar nya jeopardy, och erkänner det!

Frågorna är aslätta, folket är sådär härligt våghalsiga och slänger sig på knapparna för att svara skitfel!!!

Som förra veckan…underbart! Det är spelplan 2, på 200 kr nivå. Kategorin är typ ”gissa genre”.
Frågan som kommer är något i stil med ”sex pistols och the clash, vilken genre”. En kille slänger sig på knapparna och nästan skriker ”vad är house” Adam är tyst en liten stund och frågar ”euhm..vad sa du” killen säger IGEN, trots att han nu fått betänketid OCH chansen att ändra sig ”vad är house”… hahahahhahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. Jag kan inte fatta att det är sant och skriker av skratt.

Dagen efter, kategorin handlar om vad artisten heter egentligen, frågan är ”Marilyn Manson”.
En tjej trycker till och svarar Norma Jean Baker…SUCK! Man hoppas ju lite på henne, enda tjejen och allt.

Jaja ett TV-program som jag gillar iaf.

Jag blev intervjuad imorse när jag handlade lunch och middag på ICA Fokus. Jag var lagom hög efter ett migrän-anfall och håller på att skita på mig när killen stoppar en mick under min näsa när jag står och väljer morötter. ”HEEEJ, kan jag få ställa några frågor för ett matlagningsprogram på ettan”….”helst inte, inte nuu” men jag gör det ändå. Jag märker efteråt att min inhandlingslapp, som jag håller i brösthöjd är ett gammalt pappar från en IKEA-ram...gissa vad ramen heter...RIBBA naturligtvis. Undra vad det är för program…

Dagens låt, like titanic med Damien Jurado

//J

måndag, februari 13, 2006

Jag lyssnar, därför finns jag

För ett kort tag sedan trodde jag att depressionen hade tagit mig igen. Jag kunde inte se något ljus alls i tunneln som blev allt längre och trängre för varje minut. Men så vände det igen, som det alltid brukar göra nuförtiden, efter inte allt för lång tid. Vändningen kom en fredag när jag fått nog och gått en halvtimme tidigare från jobbet pga huvudvärk eller något helt annat. Jag promenerade mot ett mål där jag alltid kan slappna av och vara mig själv i goda vänners lag, och framför allt god mat, lyssnades på p3 som alltid när jag traskar omkring i stan. Plötsligt spelas the Hives Walk idiot, walk, ingen favoritlåt, men ändå i den sekunden, visste jag att nu är det över, jag är frisk, jag kommer inte att dras ner i några djupa, mörka hål den här gången heller. Hjärtat började bulta. Först lite snabbare för att i mitten av låten nästan bulta hål i bröstet. Förälskelsen var så stark och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det blev ett simpelt sms till J om livet och kärleken till musiken och vad den gör med oss.

Det är facinerande hur den kraft som är musik kan påverka, inte bara humöret för stunden, utan även livet i stort. med handen på hjärtat, hur många har inte planerat musiken till sin begravning? Jag har gjort det. Okej, att jag har reviderat ett par låtar under årets lopp men summan av kardemumman återstår. Gillar du psalmer framför kent och Radiohead så är min begravning ingenting för dig.
Vissa låtar är så förknippade med platser, händelser och personer att det helt enkelt inte går att lyssna på dem utan att återfå samma känsla. Eller så går det inte att lyssna på dem alls längre. Känslan är helt enkelt borta.
De senaste dagarna har jag fått en massa musik skickat till mig. Med den en helt ny värld, eller faktiskt många nya världar. Det finns så mycket musik så jag blir helt matt när jag tänker på att jag aldrig ens kommer att höra en tiondel av allt jag skulle vilja upptäcka.
Går omkring och är helt förälskad och det enda jag kan tänka på är när jag ska få höra de här underbara låtarna igen.
Ett tips till alla som, liksom jag, inte orkar botanisera i musikdjungeln själv. Skaffa en musiknördkompis som kan skicka bra låtar till dig. Be även kompisen berätta vilket album du ska börja att lyssna på, det som bäst representerar gruppen. Då slipper du även det problemet.
Nu ska jag fortsätta lyssna, och lyssna // S

söndag, februari 12, 2006

Hemmafru, ingenting för mig!

Ledighet gör mig lat. Inte sådär gulligt lat som hos vissa i bekantskapskretsen som sover ut till nio och sen kanske latar sig i soffan och äter frukost till Lasse Bengtssons värdelösa frågor en timme för att sedan ta tag i någon kreativ helgaktivitet. Oh nej, hemma hos mig går vi inte upp förrän tidigast elva för att sedan titta på tv eller läsa framåt 14. (Och dricka kaffe såklart. Frågar någon mig vad jag gör på helgerna så är nog dricka kaffe och sova det närmsta sanningen man kan komma).
Igår var jag bjuden på middag. Värdparet tyckte att fem var en bra tid för ankomst. Jag tyckte att fem var väldigt tidigt. Jag hann inte med hälften av allt som stod på min agenda, men sova och dricka kaffe det prioriterades såklart... Hela veckan, och förra, har jag stört mig över hur skitigt det är i lägenheten.
Varje gång jag flyttar, har hänt ett X-antal gånger i mitt 27-åriga liv, lovar jag mig själv att nu är det dags att bli vuxen, i den här lägenheten ska jag dammsuga MINST en gång iv eckan och svabba varannan. Inte heller i den här lägenheten dammsuger jag oftare än varannan vecka. Spelar väl ingen roll tänker ni. Spelar stor roll tänker min astma och dammallergi som bara blir värre och värre. Ändå kan jag inte förmå mig att ta tag i mitt liv.
Däremot blir jag väldigt aktiv och kreativ när jag först varit åtta timmar på jobbet och sedan tillbringat en till på gymmet. Då blir det fart på mig. Här ska lagas middag och plockas bort saker så det står härliga till. Men inte när jag bara är hemma då förmår jag mig inte att göra något vettigt // S

fredag, februari 10, 2006

dagens länk

Kommentar till J

Men kära J det är ju de här historierna som får oss, mig, fåntrattar som aldrig skulle våga göra bort oss på det här sättet, att må bra. Vi kan sitta på fester och berätta om en kompiskompis som gjorde si och gjorde så och det får oss att må såå mycket bättre. Själva skulle vi aldrig släppa kontrollen så mycket att ens situationen skulle kunna uppstå. Så tack till sådana som du J som förgyller alla tråkmånsars vardag // S

Inspirerad

det började som en kommentar till ditt inlägg men valde att posta ett eget

hehe men idag kunde du ju 3 stein, inte illa, inte illa alls. Du har ju iaf insett din brist och skulle aldrig låta dig påverkas av, säg din närmaste (avståndsmässigt inte känslomässigt) kollega att faktiskt någon gång ringa in och tävla för att 5(fem!!!)sekunder senare sitta med öppen mun i direktsändning och skämmas för att du inte ens fattat att tävlingen börjat...och alla kollegor på gräddhyllan står förväntansfulla vid radion och hoppas på full pott.

Jag måste sluta göra bort mig.

fler exempel?

Jag mailade NE och var lagom dryg på det där "jag-vet-bättre-än-ni" sättet...helt överlycklig för att jag hittade, vad jag trodde var, ett faktafel....jag hade fel på 1 år mailade 5 min senare till NE för att berätta att jag hade fel, fick ett tomt (i min mening väldigt förolämpande) mail tillbaks.

eller när jag träffade mitt ex och för första gången åt frukost med honom (jaaaa jag följde med honom hem första natten) hemma hos hans mamma (jaaa vi sov i en tältsäng hemma i hans föräldrars vardagsrum efter jag följt med honom hem första natten och hans mamma tyckte med all säkerhet att jag var världens slampa). Till sak, vi äter frukost och jag säger, helt utan anledning, att Edward och Axel MÅSTE vara de fulaste namnen i världen. P tittar på mig..."euhm...min pappa heter Axel och mitt andranamn är Edward". HORAN tänkte jag, varför säger jag sånt, jag tycker ju inte det egentligen. Jag har inga "det-fulaste-namnet-i-världen-namn". VARFÖR var jag tvungen att säga något sådant?

//J

Intron

Jag är så fruktansvärt dålig på intron. Så där riktigt sugigt dålig så att det är värt att skämmas för. Det som irriterar mig mest är att jag själv tycker att jag har mer koll på musik än genomsnittet, utan att bli en musiknörd.
(Jag hade ambitionen att bli musiknörd ett tag och jobbade väldigt hårt på det, men insåg att det ligger en sjuk dimma över allt fundamentalistiskt. Är för nyfiken och social för att bara umgås med likasinnade svåra, popnördar. Att popnördarkillarna även är för blyga för att ta första steget och gärna går ett halvår, som katten kring het gröt, innan första kyssen kommer, spelar också en roll varför jag gav upp nörderiet).
Jag har koll på den mesta musiken som spelas på radio city (tack kära kollegor för ingenting) och p3. Så min allämnkoll är bra. Ändå kan jag inte höra vilken låt det är som spelas genom att lyssna på introt. Jo, det är klart Nirvanas Smells like teen spirit har jag alltid kunnat och varit stolt över att vara mitt enda klockrena intro.

På vissa fester envisas värdinnan/värden med introtävlingar. De som hamnar i mitt lag blir glada tills dess det första introt spelas upp och jag sitter där lika tom som en godispåse efter halva filmen. Efter tre intron är mina lagkamrater så förtvivlade över min okunskap att de ber mig byta lag och efter fem sitter jag och skämms på toa. Kanske har det med mitt dåliga gehör att göra, vad det än beror på så är det väldigt frustrerande //S

torsdag, februari 09, 2006

Jag måste lära mig

att jag inte är osynlig.

Jag kan inte spegla mig i fönstret på spårvagnen, inte heller glo på folk via fönstret på spårvagnen för den delen heller.

Jag kan inte, klia mig ogenerat på tutten när det kliar, inte cykla med för låga byxor och för kort tröja, sjunga till musiken i öronen, småprata med mig själv, fisa när jag går i parken på väg hem.

Jag bör också lära mig att låsa toalettdörren på jobbet. Även om jag både kissar och bajsar jag med öppen dörr hemma. Jag har plockat bort några dörrar hemma för att jag helt enkelt känner mig instängd med dörrar.

//J

Gubbas!

Skulle kunna skriva min dator sönder och samman angående februarinumret av Vanity Fair. Där Tom Ford sitter fullt påklädd och snusar en helnaken Kiera Knightley i nacken medan Scarlett Johansson ligger spritt srångande framför dem.Men jag hoppar över // S

Last of the Whiggers

Ok.Jag är inte en hiphopare, inte heller en souldrottning. Jag är och klär mig ganska vanligt..hm…hur ska man förklara? Jag klär mig som ett gammalt pop/rocksnöre som insåg att hon blev för gammal för sina kläder och nu inte riktigt hittar rätt i modedjungeln. Därför MÅSTE jag sluta sitta och bobba upp och ner med huvudet när ipoden råkar spela något hiphopigt. Jag gillar lite Timbuktu och har väl någon udda låt med looptroop som slunkit med på ett blandband man fått.

En annan sak jag måste sluta med att gestikulera när jag har diskussioner inne i mitt huvud(jag förbereder mig på det sättet). Man ser nog lite tokig ut.

Idag blev jag lite väl ambitiös med min plattång(som jag även använder till att locka håret) och ser ut som en jävla pudel! S (min bloggkompis tillika kollega) valde just uttrycket ”smart som en pudel” när jag berättade för henne hur hon skulle göra en grej. Jaja, jag kan ta det. Men lägg på bobbandet på min frisyr och du har en STJÄRNA!!

Morgonens favoritlänk måste få bli http://www.normalbobsmith.com/whiggerdressup/


TAAADAA!!!

//J

Tack p3

Obs! Det är inte min gamla högstadieskola som jag tackar eller ett litet tack kan även gå till den. Den skolan har ändå präglat mig mer än någon annan skola jag gått på, med högskolorna har det faktiskt blivit en del skolor...Nej, det är faktiskt radiokanalen och främst det nya Morgonpasset som får mitt hjärta att bulta lite snabbare. Det är en riktig fröjd att att vakna till Olle, Patrick och Berivans underbara konversationer (att de spelat kent två mornar i rad exakt 06:58 gör inte min dag sämre). Innan har Morgonpasset varit en riktig katastrof. Den som anställde Peter Eriksson måste ha straffarbete i Sibirien numera.Bara en sån sak att de har analoga tävlingar, precis som på Hasse Tellemars tid tyder på takt och ton. Ironin och alla underfundigheter i en perfekt mix gör programmet lika bra som under Tengby och Lantz glansdagar.Okej, jag ska erkänna att jag är hemligt förälskad i Olle Garp. Hela han är underbar. Hans humor passar min som thepåsen i glaset och hans röst och det lilla, lilla stänket av moradialekten som fortfarande finns kvar får mina vätskor att vakna ur sin vintervila.Så tack för att ni (du, Olle) förgyller min morgon // S

Varför envisas vissa...

... med att vara en riktig pina för andra? Min nya chef ska highfiva med alla i vårt team efter varje sälj (det är inte ovanligt att vi drar in 4 vadera på en dag gånger 8). Har försökt med alltför att slippa tex: Ett nej är faktiskt ett nej, Du måste respektera att jag inte vill, Jag kan inte lita på en kille ni slår alltid så hårt, Det är töntigt!!! Men ingentig fungerar tyvärr. Man (resten av teamet) kan tycka att det är jag som är den töntiga som inte vill räcka fram tassen, men det är en princip. Jag det är och kommer alltid att vara oseriöst i mina ögon.Min arbetsplats har förvandlats till ett dagis och förvandlingen gick extremt fort, ca 2 veckor. Vi är vuxna, iallafall på papperet, men behandlas som barn. Måste säga till om vi går 5 minuter för tidigt på lunch, annars får vi en avhyvling på lunchmötet. Chefen är extremt maktkåt och den som säger att makt är sexigt har extremt fel.Nu ska allt bli bättre för allt som vi tidigare gjort på den här arbetsplatsen har varit ren skit. Det konstiga var att alla trivdes då och drog in pengar.Ärligt talat, hade jag haft ambitionen att jobba på dagis hade jag läst Förskolelärarprogrammet... // S

Saker vi gör istället för att arbeta.

Jag kan göra nästan vad som helst för att slippa arbeta.
Följande är en lista över de saker jag gjort idag förutom att jobba.
Kommer i tid till jobbet kl 8
8:15, käkar frukost och lyckas dra ut på äventyret att äta havregrynsgröt i ca 20 min
8:35, sätter in tallrik i diskmaskin, går ut och röker
8:45, börjar möblera om i min kontorsruta
10:00, tar min kvartsrast i en halvtimme.
10:30, ringer min kollega och pratar med henne i 20 min.
10:50, börjar prata med folk om vad de ska äta till lunch.
11:00, loggar in på boplats och qx
11:15, ringer till sushin och beställer.
11:20-11:50, tjatar på T att han ska hämta maten
12:10-12:35, äter
12:40, (då min lunch är slut) går och röker
13:00, ringer dagens första kund.
13:05, hänger vid kaffeautomaten.
13:10-14:00 spelar kalaha på blip
14:00, går och röker
14:15, rensar min outlook
14:55, tar dagens andra kvartsrast och hamnar i en utav veckans favoritdiskussioner. Mohammed, invandring, respekt blablabla. Jag jobbar med inskränkta, generaliserande idioter.Som hela tiden refererar till invandrare som DOM! samtidigt som de får en liten rodnad på kinderna och flackar med blicken för att de råkade glömma att det sitter en kolsvart kille vid bordet. För att sedan snabbt börja ro..."men det är skillnad med dig M, du är ju adopterad, du är inte likadan". omg...kl 15:35, går ifrån fikarummet för att ta en cigg.
15:50 går upp och läser blogg
16:00, startar en blogg för mig och S
16:29, inser att jag slutar om 1 min.

hej hopp //J