Hemmafru, ingenting för mig!

Ledighet gör mig lat. Inte sådär gulligt lat som hos vissa i bekantskapskretsen som sover ut till nio och sen kanske latar sig i soffan och äter frukost till Lasse Bengtssons värdelösa frågor en timme för att sedan ta tag i någon kreativ helgaktivitet. Oh nej, hemma hos mig går vi inte upp förrän tidigast elva för att sedan titta på tv eller läsa framåt 14. (Och dricka kaffe såklart. Frågar någon mig vad jag gör på helgerna så är nog dricka kaffe och sova det närmsta sanningen man kan komma).
Igår var jag bjuden på middag. Värdparet tyckte att fem var en bra tid för ankomst. Jag tyckte att fem var väldigt tidigt. Jag hann inte med hälften av allt som stod på min agenda, men sova och dricka kaffe det prioriterades såklart... Hela veckan, och förra, har jag stört mig över hur skitigt det är i lägenheten.
Varje gång jag flyttar, har hänt ett X-antal gånger i mitt 27-åriga liv, lovar jag mig själv att nu är det dags att bli vuxen, i den här lägenheten ska jag dammsuga MINST en gång iv eckan och svabba varannan. Inte heller i den här lägenheten dammsuger jag oftare än varannan vecka. Spelar väl ingen roll tänker ni. Spelar stor roll tänker min astma och dammallergi som bara blir värre och värre. Ändå kan jag inte förmå mig att ta tag i mitt liv.
Däremot blir jag väldigt aktiv och kreativ när jag först varit åtta timmar på jobbet och sedan tillbringat en till på gymmet. Då blir det fart på mig. Här ska lagas middag och plockas bort saker så det står härliga till. Men inte när jag bara är hemma då förmår jag mig inte att göra något vettigt // S