Inspirerad

det började som en kommentar till ditt inlägg men valde att posta ett eget

hehe men idag kunde du ju 3 stein, inte illa, inte illa alls. Du har ju iaf insett din brist och skulle aldrig låta dig påverkas av, säg din närmaste (avståndsmässigt inte känslomässigt) kollega att faktiskt någon gång ringa in och tävla för att 5(fem!!!)sekunder senare sitta med öppen mun i direktsändning och skämmas för att du inte ens fattat att tävlingen börjat...och alla kollegor på gräddhyllan står förväntansfulla vid radion och hoppas på full pott.

Jag måste sluta göra bort mig.

fler exempel?

Jag mailade NE och var lagom dryg på det där "jag-vet-bättre-än-ni" sättet...helt överlycklig för att jag hittade, vad jag trodde var, ett faktafel....jag hade fel på 1 år mailade 5 min senare till NE för att berätta att jag hade fel, fick ett tomt (i min mening väldigt förolämpande) mail tillbaks.

eller när jag träffade mitt ex och för första gången åt frukost med honom (jaaaa jag följde med honom hem första natten) hemma hos hans mamma (jaaa vi sov i en tältsäng hemma i hans föräldrars vardagsrum efter jag följt med honom hem första natten och hans mamma tyckte med all säkerhet att jag var världens slampa). Till sak, vi äter frukost och jag säger, helt utan anledning, att Edward och Axel MÅSTE vara de fulaste namnen i världen. P tittar på mig..."euhm...min pappa heter Axel och mitt andranamn är Edward". HORAN tänkte jag, varför säger jag sånt, jag tycker ju inte det egentligen. Jag har inga "det-fulaste-namnet-i-världen-namn". VARFÖR var jag tvungen att säga något sådant?

//J