Jag måste lära mig

att jag inte är osynlig.

Jag kan inte spegla mig i fönstret på spårvagnen, inte heller glo på folk via fönstret på spårvagnen för den delen heller.

Jag kan inte, klia mig ogenerat på tutten när det kliar, inte cykla med för låga byxor och för kort tröja, sjunga till musiken i öronen, småprata med mig själv, fisa när jag går i parken på väg hem.

Jag bör också lära mig att låsa toalettdörren på jobbet. Även om jag både kissar och bajsar jag med öppen dörr hemma. Jag har plockat bort några dörrar hemma för att jag helt enkelt känner mig instängd med dörrar.

//J