Desperat rop på hjälp?

Jag har aldrig förstått mig på det här att chatta med människor jag inte känner. Och det är säkerligen jag själv som förlorar mest på det. Däremot tycker jag att det är ett internet är ett utmärkt sätt att hålla kontakten med de vänner jag har utspridda över hela landet. Förutom messenger så brukar vi även Helgon.net. Titt som tätt dimper det ner ett brev i inkorgen och oftast brukar jag svara artigt. Är faktiskt inte alltid ironisk fastän mina arbetskamrater tror det. Därför var jag lika trevlig igår när jag fick ett mail genom Helgon och höll på att ramla baklänges när svaret kom. Här får ni läsa mailkonversationen i sin helhet:

"Tjena hej hallå... Vilken mysig tjej du verkar vara, men det har du säkert hör förr... Har du lust att snacka lite?"

"Tja, Tycker du det? vad baserar du det på? :-)
Vem är du då? Berätta för jag fick inte så mycket information på din sida... "

"Det första är att du va fin att se på och sen gillade jag det hade skrivit på din sida, jag blev road av det. Jag är en kärlekstörstande kille som söker en tjej att mysa med, och jag menar inte bara sex då. Jag är så trött på ensamheten och försöker att hitta nån att leva med, hoppas jag inte skrämmer bort dig. Skulle villja skaffa barn och bilda familj, det börjag bli dax nu. Jag är snäll och omtänksam och är villig att prata om det blir problem, har provat andra sätt som att tiga och det funkar inte. Gillar musik och pyssla i hemmet och gå på stan och skrota, kanske ta en fika på ett mysigt cafe. Ja det va lite om mig."

Ja, vad svarar man på sånt? Ja, man svarar nog ingenting... //S